Ruben Östlunds De ofrivilliga är tävlingsfilm i Stockholms filmfestival och har biopremiär om lite drygt två veckor. Alexandra Dahlström, som i andra numret av FLM skrev om hoppingivande filmiska mytologier, intervjuar honom i nya Rodeo. Men han avvisar Dahlströms propåer om att skruva till verkligheten lite, kanske göra romantik eller varför inte en musikal. (”Jag hatar också Allsång på Skansen.”) Han gillar verkligheten som den är. ”Tillvaron i sig är redan så fantastisk i sin torftighet, i sin humor, tillvaron är så fruktansvärt rik.”
Precis som Östlund tycker Shahriyar Latifzadeh om verkligheten, även om han saknar diskbänksrealistiska anspråk. ”Alla vill sätta sin kamera på ett stativ och så ska man säga ’Kicki, vi har stora problem i vår relation’. Men jag tycker att livet är otroligt vackert”, säger han till Svenska Dagbladet. Hans debutlångfilm Kärlek 3000 , som går upp på fredag, är ett slags naiv drömbild av kärleken som Latifzadeh hoppas få uppleva den. Så Östlund och Latifzadeh ser båda förtjust på verkligheten, men letar efter helt olika saker. Får se vilken synvinkel som går bäst hem hos kritikerna.
Förresten: Vår senaste omslagsbild är ju tagen från De ofrivilliga (se till höger), med anledning av Jonas reportage om de små produktionsbolagen som gör den bästa svenska filmen. Nu finns den texten att läsa här (pdf).
