Tillbaka i Sverige och lugnet, långt från folkmassorna, snigelbaguetterna och köerna. Här kommer i alla fall min bäst från Cannes 2008-lista. Och några skräckexempel.
1. Tokyo sonata: Mästerlig Kurosawa om familj i upplösning. Lite obehaglig, lite rolig och förvånansvärt varm film. Se om ni kan.
2. Tyson: James Tobacks dokumentär var en av de kaxigaste filmerna på Croisetten. Helt subjektiv och ensidig när Tyson håller ett långt försvarstal och inte skräder orden.
3. Waltz with Bashir: Animerad dokumentär om israeliska soldater med minnesförlust från en massaker i Libanon 1982. Fantastiskt musiksatt, snygg animation och till slut riktigt obehaglig. Mitt Guldpalmstips. Men då tippar jag bara med hjärtat.
4. Two Lovers: Jag har ju redan erkänt att jag är helt såld på James Gray och Two Lovers kan vara hans bästa hittills. Har inte riktigt bestämt mig än. Romantiskt drama som tar kärleken på allvar, kanske inte låter så spännande, men det är det. Bra casting också, Joaquin Phoenix, Gwyneth Paltrow och Isabella Rossellini övertygar.
5. Serbis: Här spenderar man en dag med en ekonomiskt eftersatt familj som driver porrbio på Filippinerna. Imponerande ljudbild där Manillas stadsliv ständigt är närvarande hur långt in i biografens olika skrymslen Brillante Mendozas kamera än smugit sig.
Och de sämsta…
1. Frontier of Dawn: Philippe Garrels svartvita pekoral var den sista filmen jag såg innan planet lyfte. Den går från segt tråkig och pretentiös till skrattretande dålig och sedan usel. Satt kvar hela filmen bara för att få höra världspressen bua under eftertexterna. Och det gjorde de.
2. Un conte de Noel: Två och en halv timmes tråk tillsammans med osympatisk men helt ointressant familj som ska fira jul. En bra idé: ett par som skaffar ett tredje barn som ska vara donator åt den förstfödde som dör i cancer. Barn tre funkar inte som donator och efter det tycker familjen inte om honom längre. Men det resulterar inte i någonting.
3. Boogie: Director’s Fortnight-rulle där grabbar festar som grabbar ska. Ljummet vin, sprit och taskig mat i sunkigt motellrum. Nej tack.