Ibland vill man plötsligt tillbaka till ett visst filmrum. För egen del handlar det påfallande ofta om restaurangvagnen på något filmtåg. Kanske säger det något om mitt blodsocker.
När det kommer till nostalgi är jag annars periodare. Tänker jag på nostalgin i nyktert tillstånd ger den inte sällan en fadd eftersmak. Men väl där, inne i restaurangvagnen, beställer jag in en tekanna plus honung och kex utan att blinka.
Nostalgiska filmvänner gläds nu åt att tehuset vid perrongen i Kort möte håller öppet igen.
Av min svärfarfar har jag fått en vhs-kassett med Hasse Ekmans Ombyte av tåg, som kom två år innan David Leans tedrypande romantiska klassiker. Ska se den nu, hoppas på något ätbart.
