fbpx

Utomhusbio

Det är snart dags för den årliga filmfestivalen i de västsahariska flyktinglägren i Algeriet. För fjärde året i rad ska Sahara International Film Festival hållas här.

Västsaharierna i ett av de fyra flyktinglägren, Dakhla, förbereder sig för att ta emot mängder av besökare från lägren intill och från utlandet. De skapar en tillfällig biografsalong i ett rum med stenväggar genom att täcka för fönstren så att solen inte når in och genom att måla ena väggen med flera lager vit färg. Där ska filmerna projiceras.

Utanför görs den stora utomhusbiografen i ordning och stora tält byggs upp, de ska erbjuda besökarna skugga och fläktande vindpustar under de heta festivaldagarna.

De spanska festivalarrangörerna är samtidigt på väg hit med den tekniska utrustningen. På två specialchartrade flygplan sitter spanska biografmaskinister, filmskapare, filmälskare och engagerade Västsahara-vänner. I bagageutrymmet finns allt som behövs för en filmfestival i öknen: elgeneratorer, filmprojektorer, filmkopior på 35 mm, ljudutrustning, kablage, skyddande plast, etc.

Sahara International Film Festival skiljer sig från många andra filmfestivaler. Syftet är inte att marknadsföra nya filmer till en filmälskande publik. Man kan snarare likna det vid en form av kulturellt bistånd; att dela med sig av möjligheten att uppleva film på biograf. Man anordnar även workshops i filmberättande som bland annat kommer till användning i den tv-produktion som görs i lägren. Festivalen ska också fungera som en årlig påminnelse till omvärlden om ett folk som blivit bestulna på sitt hemland.

Västsaharierna flydde från sitt hemland för mer än 30 år sedan, då den tidigare spanska kolonin ockuperades av Marocko. De flydde till Algeriet och slog tillfälligt läger i den ogästvänliga grusöknen där. Sedan dess har det västsahariska folket blivit kvar, mot sin vilja.

Filmfestivalens första utomhusfilm ska snart starta i den orangerosa skymningen. Vuxna och barn sitter och ligger på mattor i sanden framför den stora duken. Förväntningarna känns i luften och det är många skrik och skratt innan filmen till slut går igång. Då lägger sig lugnet och bara filmljudet från de enorma högtalarna hörs ut över den vidsträckta öknen runt lägret.

Foto: Casper Hedberg/Kontinent

av Åse Fougner

Dokumentärfilmare

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.