> Nästa vecka har en ny men ålderstigen Rambo premiär. Precis som bioaktuelle Charlie Wilson gjorde Rambo gemensam sak med Mujahedin mot Sovjet på åttiotalet, men den här gången undviker man den utrikespolitiska krutdurken. Synd, annars hade den nya filmen, som ärligt talat verkar sådär, i alla fall kunnat användas som terapeutiskt material av amerikanska soldater hemvändande från Irak. Jag skriver om filmterapi i nya numret, men glömde nämna psykoterapeuten Michael Burge som ju rekommenderar den första Rambo-filmen till ärrade Vietnam-veteraner: ”They see that if someone like Rambo can get teary, then it’s OK for them to grieve in the process.”
> The Economist gav Hollywood underkänt i internettänk i senaste numret, och Pelle Snickars, som intervjuades i förra flm, är inne på ett liknande spår i Svenska Dagbladet. Alltså: tänk inte att film är bäst på bio, tänk att film är bra på bio men bäst varstans. Han tar upp Veoh, som nämndes i inlägget nedan, som exempel på ett nytt distributionsfönster.
