Kritik & essä Stefan Ramstedt, 29 september 2016

Kärlek, konst och kröken igen med Hong Sang-soo

Repetitionens mästare äntligen på svenska biografer
Right now, wrong then (Hong Sang-soo, 2015)

Right now, wrong then (Hong Sang-soo, 2015)

Med en textskylt med orden ”Right then, wrong now” inleds den första delen av Hong Sang-soos senaste film (den första med reguljär biografdistribution i landet). Liksom i flera av Hongs tidigare filmer kretsar berättelsen här om en filmskapare. Ham Chun-su, som filmskaparen heter, har precis anlänt till staden Suwon där han ska presentera en film under en festival. Han anlände en dag för tidigt, men träffar en kvinna som han tillbringar dagen med. Tillsammans sysselsätter de sig med sådant som man gör i livet (alltså det man gör i Hongs filmer): promenerar, äter och dricker. Paret inleder dagen på ett café, därefter följer ett besök i kvinnans ateljé (hon är konstnär), sedan på en sushi-bar (där sojun inmundigas i sådan hastighet att det enda som kan förklara en icke akut hälsovådlig promillenivå är att drycken måste passera glaset mellan flaskan och munnen), för att till sist avslutas hos några av kvinnans vänner.

Hos Hong är inget betydelselöst men betydelserna är aldrig forcerade. Trots att ingenting händer är tiden aldrig död. Anledningen till varför åtminstone en karaktär i nästan alla Hongs filmer är filmskapare är för att han är i behov av väldigt lite. Hong är intresserad av saker som sker i mötet mellan personer, miljöer och situationer, och för det behövs inga rymdresor, muskelmän eller påkostade kostymer. Det han har i närheten duger gott och väl, och dessutom är filmskapandet ett yrke som ofta kräver både sociala och geografiska äventyr – om än modesta sådana. I Right now, wrong then tillåts vi att på avstånd och i långa tagningar betrakta karaktärernas gester, deras minspel och rörelsemönster, och att lyssna på deras ord, stamningar, felsägningar och hostningar. Det är uppenbart att mannen är sexuellt attraherad av kvinnan, vilket Hong utnyttjar för flertalet varmt humoristiska inslag där mannen gör bort sig och tvingas parera pinsamheter för en fortsatt berättelse.

Med en textskylt med orden ”Right now, wrong then” inleds sedan den andra delen av filmen. Liksom i den första delen kretsar berättelsen om en filmskapare: Ham Chun-su, densamme som i den första delen, och premissen är för den delen också densamma. Filmen har på så sätt börjat om från början, och just repetitionen och segmenteringen är återkommande hos Hong; Virgin stripped bare by her bachelors från 2000 följer till exempel en liknande struktur. Men vad var det som var fel då och vad är rätt nu? Den huvudsakliga skillnaden mellan delarna är karaktärernas beteenden. Filmens första del karaktäriseras av över- och underdrifter, av lögner och outtalade sanningar, medan karaktärerna i den andra delen är ärligare mot varandra. Och detta övergripande förhållningssätt resulterar i andra gester, repliker, situationer, händelseförlopp, och slutligen i en annan berättelse.

Right now, wrong then (Hong Sang-soo, 2015)

Right now, wrong then (Hong Sang-soo, 2015)

Ja, det stämmer att betydelserna aldrig är forcerade hos Hong trots filmens skenbara moralism, och trots att varje gest alltid kan vägas mot en annan. Titeln aktiverar en dubbel temporalitet, den skriver in framtiden respektive dåtiden i nutiden, och ber oss att ha båda i åtanke. Men filmens egendomliga struktur är i huvudsak inte ett verktyg för en jämförelse mellan två olika beteenden ur vilken moraliska ställningstaganden kan göras. En sådan tolkning ogiltigförklaras av diskrepansen mellan handling och resultat. Den rätta versionen är bara lite mer rätt än den som är fel, och den som är fel är bara lite mer fel än den som är rätt – för vem skulle förknippa en alkoholstinn striptease med ett moraliskt korrekt beteende?

Hong har sällan visat intresse för moralism, och gör det alltså inte heller här. Det handlar inte om att tolka beteenden, utan om att fokusera blicken och koncentrera sinnet. Hong har antytt att anledningen till varför han skriver manus under inspelningen skulle bero på lathet, men en troligare förklaring är att han är i behov av platsens och tillfällets atmosfär. Han är nämligen intresserad av att inte bara fånga gester och repliker utan en hel värld. På så sätt fungerar Right now, wrong then som ett slags manifest för Hongs hela arbete. Det blir uppenbart att denna värld kräver en koncentrerad betraktare. Att snön faller så vackert – så rätt – beror varken på snömaskiner eller på karaktärernas handlingar, utan på att Hong har lärt oss att se det.

Nytt nummer!