fbpx
Kommentar & debatt FLM, 23 mars 2016

”Vi har inte längre råd med raffel och trams”

Maximilien Van Aertryck svarar på Charlotte Wibergs text om Extramaterial.

Del 2: Maximilien Van Aertryck och Axel Danielson svarar på Charlotte Wibergs text om Extramaterial och cinemagi.

Är det verkligen farligt att titta på gangsterfilm? undrar FLM i sin recension av Extramaterial.

I skuggan av de attentat som inträffat i Bryssel lyder vår kommentar så här: vi är fullkomligt ointresserade av att specifikt kritisera gangsterfilm som genre. Vi har haft som mål att lyfta en diskussion om hur bilden av tillvaron slentrianmässigt skildras i underhållningsindustrin, både i den delen som kallas ”art-house-film” och resten av film- och tv-industrin. Vi har ett grundläggande problem i vår underhållningskultur, det vi vill är att synliggöra vår generellt oreflekterade hållning till rörlig bild och de instanser som bedömer vad som är “kvalitetsfilm” och inte.

I vårt synsätt är kopplingarna självklara mellan en viss typ av dramaturgi/estetik i IS rekryteringskampanjer och lockelsen för unga män att ansluta sig terrorkriget. Här är ett citat från en artikel i The Guardian som likställer Hollywoods estetik med den i IS propagandafilmer:

”All of Isis’s video output is inspired by our own entertainments – in its subject matter, its soundtrack, its editing. Islamic State hasn’t invented new narrative tropes, it’s simply lifted them straight from Hollywood. All it’s done is to go one step further, trumped Hollywood at its own game. It has seen what we want, what we thrill to, and given it to us.”

Vi har inte råd med raffel och trams längre, diskussioner huruvida det är snyggare med 35mm eller 4K, om Tarantinos våld är hemskt eller stiligt och andra romantiska pseudodebatter. Vi måste börja prata om bildning. Film är inte bara “särskilt farligt” utan skapar också särskilt många möjligheter vi kan använda oss av i samhällsbyggandet.

De senaste åren har vi kommit en bra bit på väg när det gäller att prata om vilka som syns och inte syns i film och media. Denna viktiga maktanalys behöver nu hjälp av andra verktyg och frågor som gäller specifikt för film – det handlar bland annat om rytm, om bildutsnitt och dramaturgiska bågar. Vilka bilder saknas och vilka är överrepresenterade i vår samtid?

Här nedan ett utdrag från Akademin Valands remissvar till Framtidens filmpolitik: “På regeringens webbplats om mänskliga rättigheter finns följande text under ‘rätten till utbildning’: ‘Den som kan läsa, skriva och räkna kan ta till sig olika typer av information och själv bilda sig en uppfattning.’

Det måste vara en självklarhet att bilden också ska ingå i den rättigheten. Förmågan att filma och kommunicera med bild och med det också kunna avläsa och kritiskt förhålla sig till bilder är idag en kompetens så väsentlig i vårt samhälle att den ska vara en del av grunden som ges i skolan. Om vi menar allvar med jämlikhet, jämställdhet och hållbar utveckling så är det där det börjar.”

Vi välkomnar en fördjupad diskussion kring dessa frågor, och tar emot FLMs recension med öppna armar!

Maximilien Van Aertryck (regissör) & Axel Danielson (producent)

Annons