Hans Appelqvist Sjunga slutet nu

Hans Appelqvists film Sjunga slutet nu finns med på den senaste utgåvan av FLM DVD som har tema mellanrum.

Hur fick du idén till filmen?
Idéen till filmen växte fram på samma sätt som jag brukar arbeta fram koncept och idéer. Under en längre tid samlar jag tankar och idéer som jag sedan bakar ihop i en koncentrerad form. I Sjunga slutet nus fall blev det en kortfilm och musikalbum. Jag visste att jag ville arbeta med 3d, jag hade två karaktärer som hette Theodora och Vissen, känslomässigt skulle det handla om existentiell ensamhet. Jag ville att man skulle bli överraskad och skrämd. Det fick gärna vara roligt någon gång också. För att få ihop en form tvingade jag mig själv att skriva ett manus under några veckor som jag sedan filmade och musiksatte.

Vilken var den största utmaningen i arbetet med filmen?
Slutet var det svårtaste att få till och jag misslyckades med det, tycker jag. Jag slarvade under manusarbetet. Jag hoppades att de olika delarna skulle smälta samman i slutet och på något poetiskt sätt skapa en avslutande känsla. Men det var en naiv förhoppning. Filmslut är det svåraste som finns.

Hur ser du på filmen i efterhand?
Jag är glad att jag gjorde den och lärde mig mycket. Hoppas få göra en film till någon gång och dra fördel av misstagen jag begick första gången. Rent generellt så har jag svårt att bedömma det konstnärliga värdet av mina egna projekt. Jag hoppas att de har ett bestående värde men har svårt att få bedömma det själv.

Vad var det viktigaste du lärde dig av arbetet med filmen?
Att om en karaktär ska ta sig från A till B behöver man inte filma vartenda steg den tar!

Just den här samlingen rör sig i gränslandet mellan film- och konstfälten – vad tror du dessa olika “världar” kan lära av varandra?
Min uppfattning är att den svenska filmen har mycket att lära sig. Svensk film är innehålls- och formmässigt feg och tråkig. Det som görs idag står sig inte i en internationell eller historisk jämförelse. Man är rädd för att publiken inte ska förstå vilket leder till att man skriver publiken på näsan. Inom konstfältet upplever jag att man ibland har motsatt problem, att man är för lite mån om att kommunicera.

Vad arbetar du på nu för närvarande?
Jag arbetar med musik till en dansföreställning av Örjan Andersson. I höst ska jag komponera ny musik till Ozus fina stumfilm I was born, but… Det är ett samarbete med Cinematekt I Stockholm. Ska försöka få tid att börja arbetet med ett eget större projekt också.