För 90 år sedan avgick båten som förde den svenska guldålderns gigant Victor Sjöström till Amerika. Hans tid i Hollywood under 20-talet har beskrivits både som en framgång och som ett misslyckande. Nu kommer Transition and transformation, en uttömmande historisk studie av regissörens tid i Hollywood, som kastar nytt ljus på förvandlingen från Sjöström till Seastrom.
Som titeln antyder fokuserar filmforskaren Bo Florin just på övergången mellan två separata produktionskulturer, den svenska och den amerikanska, och hur växlingen påverkade Sjöströms filmstil. Boken börjar med en beskrivning av hur Sjöströms stil utvecklades och hur hans kännetecken kom att bli synonyma med den svenska nationella stilen. Därefter undersöker Florin filmerna Sjöström låg bakom under perioden i Hollywood. Här finner vi dels detaljerade närstudier av idag kanoniserade verk som Han som får örfilarna och Stormen, men även analyser av sju andra titlar med en mer undangömd status i filmhistorien, varav flera idag anses vara förlorade.
Författarens kunskap om de stilistiska attribut som kännetecknade den svenska guldåldern, vilket var ämnet för Florins avhandling Den nationella stilen, borgar för träffsäkra närläsningar av Sjöströms amerikanska filmer. Detta blir särskilt tydligt när han diskuterar Sjöströms kanske mest berömda kännetecken, övertoningen, och hur den ofta fick central symbolisk betydelse även i hans amerikanska filmer, stick i stäv med Hollywoods konventioner. Florin belyser även andra stilistiska drag, som Sjöströms naturalism och förmåga att porträttera landskap, och hur de genomsyrar såväl hans filmer som debatterna kring dem och Sjöströms persona. På så vis lyfter Florin fram en viss kontinuitet som tycks existera i Sjöströms oeuvre.
Boken tar därför oundvikligen formen av en traditionell auteurstudie med stort fokus på Sjöströms personliga stil. Författaren parerar dock förtjänstfullt auteurteorins fallgropar genom
att även ägna stor uppmärksamhet åt produktionssystemets dynamik. Myten om Sjöströms tid i Hollywood har enligt Florin cementerat bilden av en konstnär i kamp med ett konformistiskt system. Detta viktiga översiktsverk justerar denna bild – till viss del.
Florin behandlar hur Sjöström anpassade sig såväl till produktionssystemet som till de teknologiska förändringar som ägde rum under 20-talet, varav introduktionen av ljudfilm var den mest revolutionerande. Han spårar Sjöströms attityd till den amerikanska produktionskulturen och visar att den var uppenbart ambivalent. Däremot var den kamp med systemet som Sjöström påståtts utkämpa, enligt Florin, mindre dramatiskt än vad myten gör gällande. Många av de manus Sjöström tilldelades lämnade betydande utrymme för honom att kultivera en personlig filmstil. Detta var inte heller unikt utan även andra europeiska regissörer verksamma i USA, som exempelvis Ernst Lubitsch, åtnjöt liknande privilegier.
Ironiskt nog var det just Sjöströms formalism som kritikerna gick allra hårdast åt under den senare delen av hans Hollywoodvistelse. Under de första åren behandlades han ofta i pressen som en exotisk krydda tack vare sin skandinaviska filmstil. Denna exotism tonades dock ner ju mer assimilerad Sjöström blev. I slutet av 20-talet vändes snarast hans användning av övertoningar och ett symbolladdat formspråk emot honom när han i allt större utsträckning kom att jämföras med andra Hollywoodregissörer inom systemet. Med detta, konstaterar Florin, förlorade Sjöström den attraktionskraft han tidigare åtnjutit som svensk i Hollywood, vilket även ledde till att han snart vände hem till Sverige igen. Med Victor Sjöström som exempel lyfter Florin fram det amerikanska produktionssystemet som ett maskineri präglat av relativt stor flexibilitet. Tack vare denna mångfacetterade skildring förändras bilden av hans tid i Hollywood. Istället för svartvita sagor om succéer och fiaskon skapas en levande bild av en regissörskarriär präglad av övergångar och förhandlingar.
Bok: Transition and transformation
Författare: Bo Florin
År: 2012
Land: Nederländerna
Sidor: 164
