Ti West och Mia Goth återanvänder 1970-talsstilen i Pearl men huvudpersonen är tramsig och egenkär i stället för att vara vansinnig och intresseväckande, skriver Charlotte Wiberg.
Sick of myself är äckligt effektiv om bekräftelsebehov
Kristoffer Borgli har hittat skärningspunkten mellan Whit Stillmans beska överklassatir och David Cronenbergs kräkreflexretande sjukdomssplatter. Sick of myself får Oscar Westerholm att rycka till av fasa.
Konsten att ge form åt en generation
Filmens klippning, rytm, bilder och stil återger sin samtid. Den reflekterar ett kaos, men är samtidigt uppmärksam på små detaljer i omgivningarna, med en kontemplativ underton. Neil Wigardts långfilmsdebut ger en lust till att rusa ut i sommarnatten och leva livet, samtidigt som filmen väcker dubbla känslor till den eviga festen, skriver Maria Charlotte Hustad.
Olga Ruin ny chefredaktör för FLM
Jacob Lundström som grundade tidskriften 2007 slutar som chefredaktör och efterträds i höst av Olga Ruin.
FLM Sommar 2023
Nu kommer äntligen sommarnumret av FLM – skaffa eller förnya din prenumeration!
John Skoog: För mig var det självklart med Denis Lavant som skånsk bonde
Karl-Göran Persson i Söderto ville skydda sig och andra från yttre hot. John Skoog vill göra en film om bonden med barndomens blick.
I filmbegynnelsen var hästen
Ända sedan fotografen Eadweard Muybridge fångade en galopperande häst 1878 har djur varit ett populärt motiv för rörliga bilder. Men vad har det kostat? Sonya Helgesson Ralevic skriver om film och ekokritik.
Regeneration: Black cinema ger glädjekick och sorgstämning
En stor utställning på Oscarsmuseet i Los Angeles belyser den svarta filmhistorien i USA fram till 1971. Katarina Hedrén gläds åt alla varierade uttryck men sörjer glömda filmer och förlorad potential.
Filmskräcken före imperiets fall skildras i ny Sovjetbok
Vad var egentligen sovjetisk skräckfilm? Alexander Herbert fyller en bildningslucka med den nätta volymen Fear before the fall, skriver Oscar Westerholm som har läst boken om filmspöken och -vampyrer som aldrig rubricerades som skräck.
Tár är ett starkt konststycke
Dirigentdramat Tár har både fått lovord och väckt kritik och det är en film som förtjänar att upplevas med både sinne och intellekt. Det är njutningsfullt att se Cate Blanchett briljera och spela ut hela registret som maestro, skriver Charlotte Wiberg.
