Luke Fowlers nya film Being in a place – A portrait of Margaret Tait handlar om den skotska filmaren och hennes ofullbordade projekt om Orkneyöarna. Det är en inbjudande porträttfilm av ett fascinerande konstnärskap, skriver Martin Grennberger som sett den på Berlins filmfestival.

Cristian Mungiu har länge skärskådat det rumänska samhället via medicinska metaforer. Hans senaste film handlar om mångspråkighet och främlingsfientlighet i en transsylvanisk by med bortträngda konflikter. Jonathan Rozenkrantz har sett den.

Axel Danielsson och Maximilien Van Aertryck har gjort en vindlande genomgång av den rörliga bildens historia. Men det är ett kritiskt kompilationsverk som saknar en diskussion om sitt eget urval, skriver Sanjin Pejkovic.

Skört samspel mellan far och dotter i Charlotte Wells charterdrama från 1990-talet. Det är omöjligt att skydda sig från Aftersun, skriver Calle Wahlström.

I En dag kommer allt det här bli ditt återvänder till regissören till sina gamla hemtrakter, i en film om en serietecknare med förkärlek för könsord. Saga Cavallin skriver om ”avancerad humor” och en huvudperson som aldrig görs begriplig för åskådaren.

Det finns bara en antydd handling i Helena Wittmans Human flowers of flesh, och målet med expeditionen i filmen förblir oklart. Men det är en abstrakt film som skapar en helt egen värld, skriver Johannes Hagman som sett den på Göteborgs filmfestival.