fbpx

Det mesta går fel i X-uppföljaren Pearl

Pearl (2022)

Ti West och Mia Goth återanvänder 1970-talsstilen i Pearl men huvudpersonen är tramsig och egenkär i stället för att vara vansinnig och intresseväckande, skriver Charlotte Wiberg.

Konsten att ge form åt en generation

Blomster (2023)

Filmens klippning, rytm, bilder och stil återger sin samtid. Den reflekterar ett kaos, men är samtidigt uppmärksam på små detaljer i omgivningarna, med en kontemplativ underton. Neil Wigardts långfilmsdebut ger en lust till att rusa ut i sommarnatten och leva livet, samtidigt som filmen väcker dubbla känslor till den eviga festen, skriver Maria Charlotte Hustad.

I filmbegynnelsen var hästen

Eadweard Muybridge fotade djur och människor på 1800-talet i protofilmiska experiment.

Ända sedan fotografen Eadweard Muybridge fångade en galopperande häst 1878 har djur varit ett populärt motiv för rörliga bilder. Men vad har det kostat? Sonya Helgesson Ralevic skriver om film och ekokritik.

Filmskräcken före imperiets fall skildras i ny Sovjetbok

Mr Designer (1987)

Vad var egentligen sovjetisk skräckfilm? Alexander Herbert fyller en bildningslucka med den nätta volymen Fear before the fall, skriver Oscar Westerholm som har läst boken om filmspöken och -vampyrer som aldrig rubricerades som skräck.

Tár är ett starkt konststycke

Tar (2022)

Dirigentdramat Tár har både fått lovord och väckt kritik och det är en film som förtjänar att upplevas med både sinne och intellekt. Det är njutningsfullt att se Cate Blanchett briljera och spela ut hela registret som maestro, skriver Charlotte Wiberg.