”Barely no plot” är en fras som återkommer när tv-serien Louie ska hyllas. Överallt hör man humor-aficionador tala om hur Larry Davids en gång så nyskapande Simma lugnt, Larry plötsligt upplevs som stel och livlös. Har man sett Louie är det svårt att gå tillbaka. Ur ett evolutionistiskt perspektiv är bristen på regelrätt intrig ett steg framåt för tv-komedin och upphovsmakaren Louis C.K. tar steget genom filmen.
Andra säsongen av Louie är inte så mycket en humorserie som en samling kortfilmer med humoristiska inslag. Att Louis har bildmässiga erfarenheter och ambitioner som sträcker sig bortom situationskomedins halvtimmesformat visste vi förvisso redan. Hans CV som regissör innehåller ett antal kortfilmer och långfilmen Tomorrow night från 1998, som bland annat visades på Göteborgs filmfestival. Den fick goda omdömen i branschpressen men aldrig någon distribution. Efter att ha sett dubbelavsnittet ”Duckling”, med Louies sedvanliga blandning av det vulgära och det rörande, är det svårt att inte längta efter fler försök.
Även kortfilmerna är sevärda. Bagateller förvisso, men man påminns ändå om vilken betydande roll det audiovisuella spelar i Louie. Särskilt klippningen har en ovanligt framträdande roll för en humorserie. Sekvensen i andra säsongen där Louis dagdrömmer på tunnelbanan är inte särskilt rolig i sig, men genom klippningen skapas en närvarokänsla som förhöjer den trevande komiken. Det är hans filmbakgrund som gör skillnaden.
