Senaste gången du tänkte: Nu ska jag aldrig mer arbeta med film?
Jag vill arbeta med film, och därför tänker jag att jag vill arbeta med film. Den dagen jag tänker att jag inte vill arbeta med film hoppas jag att jag slutar.
Utifrån en film du nyligen har arbetat med, vilken var den första bilden du såg framför dig när du påbörjade projektet?
I Lasse-Majas detektivbyrå – maskoten som försvann, hörs en ramsa. Hela arbetet med musiken började för mig med den ramsan. Jag såg: en skolgård med flera hundra barn som leker, många står i grupp och räknar ramsan, en urtidslek som rört sig över generationer. Ur bilden hörs alla barnröster, någon skriker, någon viskar. Som målningen Barnlekar av Pieter Brueghel den äldre.
Hur ser du på din roll som kompositör?
Musiken är det lager som fysiskt rör publiken. Det är musiken som kan flytta filmen ut från duken och in i den värld vi delar. Jag har med musiken stor möjlighet att påverka filmens narrativ, och kommunicera det som är svårt att berätta med ord och bild. Musiken rör sig utan att efterlikna något vi sett förut. Jag tror det är därför den har så stor potential att göra bilden levande och få oss att uppleva nya perspektiv. När jag komponerar skapas en tydlig form, en form som inte går att se, som en ande utan kropp, som kan ena oss och få oss att klinga unisont. Jag tänker på konstnären Jelena Rundqvist, som jobbar med barn och sten. Hon kan få berget i rörelse och göra den hårda stenen mjuk. Det inspirerar mig.
En person du gärna skulle vilja visa ditt arbete för?
Joe Hisaishi. Jag beundrar hans arbeten med Studio Ghibli.
Senaste gången du tänkte: Det här är anledningen till varför jag gör film?
När jag möter andra, och tillsammans håller samma kurs, mot det som sedan blir en film. När mina barn och deras kör sjöng ramsan med full kraft. När jag hör musiken uttalas av instrumentalister för första gången. När jag en septemberdag lyssnade på ”On a clear day”, musiken till Kikis expressbud och solen sken.