När jag möter texter som dessa slås jag av hur skriande behovet är av översatta filmtexter i en svensk kontext, en annan filmlitteratur. Kortare texter, pamfletter, essäer, material i gränslandet mellan film och litteratur. Robert Bressons Anteckningar om cinematografin har för mig fungerat som något av en ledstjärna här, en text som borde vara obligatorisk läsning på våra filmskolor.

Filmögon har gett ut flera texter som visar upp alternativ till den rådande litteraturen, först genom deras tidskrift, och senast ett vackert rött häfte med en essä av Pier Paolo Pasolini (övers. Emma Hatt), som behandlar filmmanus och filmsemiologi. Ahmed Bouanani and Moroccan cinema, översatt från franska till engelska för första gången av Benjamin Wagner, är trots sitt ringa format en text värd att återkomma till. Häftet är elegant formgivet och efter Filmögons introduktion inleds den med Bouananis La septième porte, hans kartläggning av den marockanska filmhistorien, som gavs ut postumt. Bouanani (1938-2011) var filmskapare, poet, dramatiker, filmhistoriker, och boken behandlar film både före och efter självständighetsförklaringen 1956. Han tar upp nyckelnamn som Mohamed Ousfour, vars märkliga och kaotiska Le fils maudit (1958) brukar ses som den första inhemska produktionen och något av en start för den nya marockanska filmen. 

Bouanani beskriver också det vanskliga i att skriva denna historia, då det vid tiden för hans arbete fanns många svårigheter kopplade till tidigare forsknings bristfälliga arkiveringsarbete. Att skriva denna historia, är som han lyfter fram, både en fråga om ärlighet och ansvar.

Behovet att diskutera och förhandla om vad en nationell film kan vara blir tydligt i det längre samtal från 1966 som följer mellan Bouanani, Idriss Karim, Abdellatif Laâbi, Mohamed Sekkat, Mohammed Tazi och Abdallah Zerouali, där den sistnämnda är den mest aktiva. Alla framträdande filmare och kritiker, flera utbildade vid IDHEC i Paris. Här avhandlas filmen som masskommunikation, didaktisk informationsfilm, regissörens ansvar, och vad en oberoende konstnärlig film skulle kunna vara. Flera röster lyfter fram den rika muntliga traditionen, historieberättaren, halqa, den episka traditionen. Vad som gör detta samtal fascinerande, i ett försök av samtliga deltagare att teckna konturerna av det pågående och kommande arbetet, är de inre spänningarna, infallen, polemiken, ordväxlingarna; en debatt som både avslutas i ett slags produktiv förvirring, och möjliga vägar framåt för den marockanska filmindustrin.

Ahmed Bouanani and Moroccan cinema finns tillgänglig på Filmögons hemsida www.filmogon.se och Rönnells Antikvariat i Stockholm.

Texten publicerades ursprungligen i FLM Nr. 66 Vår 2024.