I sin runa i Expressen skriver Jonas Holmberg ”En stämning kan beskrivas som kafkaartad. En annan som norénsk. En tredje som lynchig. Den sistnämnda är drömlik, suggestiv och kuslig.” I Flamman skriver Charlotte Wiberg ”Men allt dess mörker och kaos kommer, om man ska tro vad Lynch själv hävdat, ur ett avklarnat sinne som hållit sig sunt med hjälp av transcendental meditation, något han under närmast hela sitt vuxna liv sysslat med. Återigen framträder en stark kontrast mellan något rofyllt och positivt och det mörker som ändå emanerar ur det.”
Den stämningsvärld som David Lynch introducerade oss för med Eraserhead 1977 har över åren varierat i form, färg och skepnad och samtidigt känts som ett beständigt faktum. De världar vi möter i Twin Peaks, Mulholland Drive eller Inland Empire har varit både främmande och välbekanta, frukten av fullkomlig fiktion och samtidigt så påtagliga att man inte kan annat än tänka att det nog finns ett Twin Peaks att hitta om vi bara kör ännu lite längre bakom nästa skogsklädda krök.
Här samlar vi FLM-skribenternas artiklar, recensioner och essäer som har lyft Lynchs filmiska, måleriska och meditativa upptåg genom åren.
Fler musikvetare om filmmusik, tack! av Anders E. Larsson (2024)
”’Lynchian’ är ett etablerat adjektiv, som beskriver en tvetydig atmosfär där skönhet, hot och dröm existerar samtidigt. Till stor del, visar det sig, är det främst den audiella sidan av Lynchs filmskapande som förkroppsligar detta adjektiv.”
David Lynch läckande interiörer av Joni Hyvönen (2020)
”Natten har aldrig framstått lika förförisk. Lynchs interiörer är njutbara som inga andra Hollywood-babyloniska drömkulisser. Många skulle nog gärna bosätta sig i dem som mausoléer. Att som hans rollfigurer bara kapitulera, ge efter för den omöjliga drömmen.”
Sevärd ingång i David Lynchs bildvärld på Värmlands museum av Martin Grennberger (2022)
”Utställningen på Värmlands museum berör huvudsakligen två stråk. Lynchs intresse för den nakna kroppen och hans återkommande intresse för fabriks- och industrimiljöer.”
Drömvärldar erbjuder gengångar till David Lynchs konstnärskap av Charlotte Wiberg (2020)
”Det är hur som helst befriande att för en gångs skull läsa en konstnärsbiografi som inte solkar ner bilden av en beundrad person. De enda fläckarna är en vad det verkar grym avpollettering av älskarinnan Isabella Rossellini och den ganska obehagliga, tilltagande frånvaron av fruar och barn i de delar av boken som är skrivna av Lynch.”
David Lynch apar sig på bästa sätt i Netflixkortisen What did Jack do? av Oscar Westerholm (2020)
”Utan någon förvarning lade Netflix den tjugonde januari ut den sjutton minuter långa – eftertexter medräknat – What did Jack do?, en kortfilm som David Lynch gjorde för en utställning som hölls 2017 på Fondation Cartier pour l’Art Contemporain i Paris.”
Lynchs skinande framtid av Charlotte Wiberg (2010)
”Men som propagandist för transcendental meditation, TM, vill Lynch ta oss i den motsatta riktningen. ”Låt oss stolt marchera mot en ljus och skinande framtid!” utropade han vid ett informationsmöte om planerna på att bygga ett stort TM-centrum i Berlin. Men då hade mötet redan förvandlats till ett mörkt kaos.”
Färgglada karameller för cineaster i dokumentären Lynch/Oz av Charlotte Wiberg (2022)
”Judy Garland och hennes tragiska liv ligger förstås utanför själva filmen Trollkarlen från Oz där hon spelar Dorothy, men det har kommit att bakas in i fiktionens svällande värld och fiktionens receptionshistoria, där verklighet och omkringliggande omständigheter vävs in i förståelsen av och synen på filmen. Hos Lynch är Judy Garlands liv den mörka undersidan av idyllen som så många av hans filmer visar.”
David Lynch i sin egen väderleksrapport 2020.
