Nordisk Panorama är filmfestivalen för nordisk kort- och dokumentärfilm som mellan starten 1990 och 2012 arrangerades varje år i olika nordiska länder. De senaste tolv åren har den hållits i Malmö där biograferna Panora och Spegeln tillsammans med Malmö Konsthall, Rosengårds bibliotek och flera andra platser bjuder in till filmvisningar och samtal. För att vara en relativt okänd festival för den breda massan är den desto viktigare för filmbranschen, då det är här som festivalens Forum äger rum, där finansiärer från de olika länderna möts för att lyssna när regissörer och producenter pitchar sina projekt. Nordisk samproduktion är och förblir en viktig aspekt av filmindustrin i norr för att vidga resurserna i relativt små länder.
Branschfokuset märks bland annat genom att de publika samtalen är få medan de som riktar sig till besökarna med branschackreditering är desto fler. Tossiga påhitt som “30 seconds to the top”, där filmskapare och finansiärer bokstavligen ska mötas under en hisspitch, har en lekfullhet som bara krampaktigt döljer den ganska hårda känslan som kan råda i dessa sammanhang. Ingen rök utan eld, ingen cash utan competition.
För den som har vägarna förbi Malmö eller i helgen söker efter nya roliga filmupplevelser finns samtidigt mycket att se och upptäcka! FLM har sammanställt en guide till några av de mest spännande punkterna under festivalhelgen.
LÅNGFILMER
Balomania av Sissel Morell Dargis
Den franska skådespelaren Vincent Cassel ska inte få ha patent på att fascineras av Brasilien (även om det faktum att han lärt sig portugisiska ger ett visst försprång). Många är de som tjusats av idén om favelor och salsa men desto färre har lyckats komma in i kulturen, bortom klyschorna. Sissel Morell Dargis bjuder in till en annan skildring när hon skildrar “baloeiros” som ägnar sig åt att skapa utförligt dekorerade luftballonger som de skickar upp i himlen med olika budskap. Ingår eld och enorma tygstycken? Ja. Spännande? Helt klart. Här framträder en bild av fattigdomen och sociala orättvisor i dagens Brasilien men berättat genom en unik ingång som samtidigt för tankarna till vår egen allsvenska tifo-kultur.
G – 21 scener från Gottsunda av Loran Batti
Det har redan skrivits spaltmeter om Loran Battis dokumentär om sin uppväxtort Gottsunda utanför Uppsala och nu har du chansen att se den! Inspirerad av Jonas Mekas har Batti skildrat förortstristessen med vibrerande foto som samtidigt lyfter fram den sköra gränsen mellan de som fastnar i utanförskap och de som tar sig därifrån. FLM:s Siri Vaara skrev i en tidigare artikel: “En fin, stark gemenskap, där vuxna, barn och ungdomar umgås över generationsgränser – en grupp barn tar med sig Battis kamera och filmar varandra.’Björnens’ ord ekar över bilderna, som en slags vägledare eller undervisande mentor: ‘Vi lever i ett samhälle där ingen kan förstå oss. Inte våra föräldrar, och inte dom som är svenskar.’ och ‘En som Noam Chomsky, folk vet inte ens vem han är. Men en som Kim Kardashian, halva världen vet vem hon är. Det är det skeva samhället vi håller på att få.’” Läs texten HÄR.
Femton noll tre nittonde januari två tusen sexton av Petra Bauer och Marius Dybwad Brandrud
Hur kan något som är så tragiskt vara så befriande att ta del av? Inför rädslan att utstå det värsta kan upplevelsen av att möta den som befinner sig i det ha en närmast terapeutisk effekt. När Carolina Sinisalo förlorade sin son i en skjutning i Akalla öppnade sig mörkret – här respektfullt återgivet genom de långa svarta sekvenser över vilken Carolinas röst talar, berättar och minns. Hon har lärt sig att leva med sorgen som en cyklisk rörelse, där återgivningen och hågkomsten hela tiden gör varv på varv men för varje gång också drar med sig något nytt, så som den politiska mobilisering som kvinnorna i dessa utsatta områden är med i att driva när samhället sviker. HÄR kan du läsa Oscar Westerholms intervju med de två regissörerna Petra Bauer och Marius Dybwad Brandrud från tidigare i år.
Emily Norlings film är mer än film, detta är en stämning, ett kaos, ett förtvivlat rop i natten och en förhoppning att en lyxig hotellkorridor ska bota ens existentiella sorg. För alla som någon gång känt sig som en crazy girl som hellre vill knarka eller åka genom en neonupplyst biltvätt än att behöva leva livet: här är en varm rekommendation. För alla som känner sig uttråkade av fluorescerande hybriddokumentärer om manisk kärlek (det vill säga FLM:s chefredaktör Olga Ruin), här öppnar sig en värld av bilder och ord, ord, ord som mer lämnar en med känslan av att komma ut på andra sidan efter att ha torktumlats genom en modern diktsamling om livets igenkännbara längtan efter att få börja på nytt. Ibland kan man överraskas av det man inte trodde skulle rycka med en. HÄR kan du läsa FLM:s redaktör Rebecca González Leóns intervju med Emily Norling från februari, i vilken de pratar om att vara i denial över kärlekens år.
KORTFILMER
Att skapa en ö av Ebba Gustafsson
Ebba Gustavsson uppsöker den idylliska ön som hon bara hört sin mamma berätta om men som de aldrig åker till längre. Där lever minnet kvar av en mormor som alltid var lugn och glad. Men bakom detta lugn vilar också det andra – oron och nojan. Kanske var ön aldrig mer än en önskan om en fredad plats för den osäkra tillvaron, där maken kanske aldrig skulle komma hem från havet. Kanske behöver regissören ön för att våga prata med sin egen mamma om pappan som inte orkade mer. En film för alla dem som någonsin haft eller någon gång behövt vara den oroliga kvinnan i familjen som döljer sin vånda bakom spetsgardiner och bullbak. Ingår i programmet Ages of change med flera andra fina kortfilmer om relationer som inte alltid kan formuleras men måste ageras ut ändå.
The building and burning of a refugee camp av Dennis Harvey
“En Hajen fast för migranter.” Så beskrev en bekant denna lysande kortfilm som under loppet av några dagar skildrar hur högerextremister demonstrerar utanför ett flyktingläger i centrala Dublin för att sedan komma allt närmre och till sist bränna ner det (ingen spoiler dirket). När FLM:s partner in crime, det dokumentära visningsprogrammet DIA visade filmen tidigare i somras formulerade filmens regissör Dennis Harvey sig med orden att han inte ville att filmen skulle väcka förtvivlan, utan tvärtom hopp. Även om polisen ledsagar iväg motdemonstranterna, vilket bortom alla tvivel visar vems sida staten står på, så finns det hopp i att det finns vilja att manifestera sitt motstånd, även om det kan kännas cringe när medelklasspar förundrat ser ner på debaclet från sin inglasade balkong. Visas i kortfilmsprogrammet Turn a blind eye med flera briljanta andra filmer av Elina Talvensaari, Edvin Hallberg och Anton Hellström.
Frukostbio!
Helt ärligt, vem vill inte se på film till frukost?
Flera av Nordisk Panoramas kortfilmsprogram går att boka som frukostbio på Spegeln! Kaffe, macka och en uppsättning kortfilmer i olika tematiska program visas på lördag och söndag morgon. Make frukost på stan great again!
Nordisk Panorama pågår 19 – 24 september. Läs mer om programmet och boka dina biljetter på www.nordiskpanorama.com.
