FLM direktrapporterar från Berlinale! Sanjin Pejković har sett Oksana Karpovychs Intercepted, där den visuella tystnaden i ett krigshärjat Ukraina kontrasteras mot avlyssnade samtal som vittnar om de ryska soldaternas cynism.
Intercepted (Oksana Karpovych, 2024) framstår som till synes enkel i sin form. Filmen rör sig genom ett kusligt tyst och krigshärjat Ukraina medan telefonsamtal mellan ryska soldater och deras nära och kära spelas upp. Intercepted är dock en komplex skildring av ett antal krigskarakteristika som ofta ignoreras till förmån för mer bombastiska representationer av krig. Karpovychs skildring av Ukraina är tyst, befinner sig i ständig rörelse och är både hoppfull och monstruös, beroende på vad som skildras och vilka samtal som spelas upp.
Filmen består mestadels av tablåbilder av i hast lämnade och sönderbombade interiörer, byggnader med utblåsta fönster, gigantiska kratrar som folk nyfiket inspekterar, rader av sönderbombade hus på den ukrainska landsbygden. Dessa med omsorg utvalda bilder, kontrasteras mot samtal som avlyssnats av den ukrainska underrättelsetjänsten mellan mars och november 2022. Samtalens teman rör sig mellan slentrianfrågor om soldaterna har något att äta till grafiska beskrivningar av brutal tortyr. Soldaterna är ibland desillusionerade, ibland berättar de häpet om hur fint det är i Ukraina och hur de försöker stjäla det de kommer över. Många är rakt ut rasistiska, kallar ukrainare för odjur som inte förtjänar att existera.
Det vänder sig i magen gång på gång, eftersom man söker sig till små ljusglimtar som på något sätt kan komma att sprida ett nytt ljus över soldaterna och det ryska folket. Men hoppet uteblir dessvärre. Karpovych sade efter filmvisningen att hon jobbade med ca 30 timmar inspelat material och att hon tyvärr inte kunde hitta spår av medmänsklighet, medkänsla eller ånger.
Även när soldaterna är på väg att berätta något i eventuellt terapeutiskt syfte, möts de av diverse rättfärdiganden från sina mödrar och fruar som söker logik i deras brutalitet. Dessa kvinnor framstår i mångt och mycket mer extrema än männen. De har inga moraliska betänkligheter kring utrotningen av ukrainare och fullständig plundring av landet.
Resultatet är nedslående. Å ena sidan pratar soldater avslappnat om träningsskor och elektriska varor de har varit upptagna med att plundra. Å andra sidan nämner de också ibland, som i förbigående, hur de har torterat och dödat lokalbefolkningen. Vi ser de visuella spåren efter förödelsen. Men Karpovych är också ute efter att bredda bilden av krig. Mediala bilder av konflikter, såsom vi är vana att se dem, finns inte i Intercepted. Inga explosioner i bild, inga döda eller lemlästade kroppar. Snarare en apokalyptisk känsla av krigets efterdyningar men även försiktiga bilder av optimism. Killar som fortsätter spela volleyboll när krigssirener ljuder, en man som beskär vindruvsplantor, en ko som mjölkas. En subtil skildring av en vardag i extremtillstånd.
Det är en tyst film. Tystnaden skapar ett direkt obehag. Ett krig låter vanligtvis men det är tystnaden som skapar en ovisshetskänsla. Ingen vet ju vad som kan komma att hända i en kontext där granatljud utgör en vardagsrealitet. När det inte skjuts inser man att något mycket mer monstruöst kan komma att hända. Karpovych bemästrar sannerligen sin audiovisuella formmetod och ger oss en sällsynt och oerhört viktig krigsskildring.
Intercepted har världspremiär på filmfestivalen Berlinale som pågår 15 – 25 februari.
Dokumentär. 2024. Land: Ukraina, Frankrike, Kanada.
