FLM direktrapporterar från Göteborgs filmfestival. Först ut är Oscar Westerholm som har sett The human surge 3, den andra filmen i den argentinske regissören Eduardo Williams skumma serie med experimentella semidokumentära bildessäer om mänsklig kommunikation i den digitaliserande tidsåldern. 

 

Vi kan börja med det mest förvirrande – titeln. The human surge 3 är den andra filmen i den argentinske regissören Eduardo Williams skumma serie med experimentella semidokumentära bildessäer om mänsklig kommunikation i den digitaliserande tidsåldern (den första filmen släpptes 2016). 

Så varför en trea på slutet? Ett sätt att göra sig lustig över samtidens kommersiella starbucksblockbusters? Förmodligen. Likväl krävs det en hel del arbete för att påvisa ens ett avlägset släktband mellan innehållet och tonen i The human surge 3 och, exempelvis, innehållet och tonen i The guardians of the galaxy vol. 3. 

Nej, jag föredrar en mer fantasieggande, för att inte säga poetisk, förklaring: den icke-existerande andra filmen är en borttappad pusselbit. Helheten är alltså, åtminstone i en konventionell mening, omöjlig redan i utgångsläget.

Men den inneboende bristen är här något positivt; den tvingar oss att storstäda bland våra invanda ontologiska föreställningar. Vi måste tänka om vad något ”helt” och ”komplett” faktiskt är, eller – för den delen – vad något ofullständigt kan vara.

The human surge 3 (2023)
The human surge 3 (2023)

The human surge 3 löper i kringelikrokar, korsar nations- och kontinentalgränser lite som en strid underjordisk vattenström, mellan unga vuxna i Sri Lanka, Peru och Taiwan. Sammanhanget är uppluckrat och gränslöst; titelns ”surge” är det engelska ordet för verbet ”svalla”, eller substantivet ”svall”/”flöde”. Som i svallvågor, eller att något – i det här fallet mänskligheten – flödar fram. Vatten är dock allestädes närvarande. Ungdomarna vadar runt bland vrakdelar i vattenmassorna efter en tsunami, promenerar igenom regnskogens prunkande grönska, umgås på vidsträckta stränder samtidigt som en ominös molnmassa håller på att växa fram längs horisontlinjen. Samtalen – på mandarin, spanska, engelska och singalesiska – kretsar kring vardagligheter: servitörsjobb, queer nätdejting, visuella filter på sociala medier, naturupplevelser i GTA V. Men under det alldagliga snicksnackets skira ytskikt döljer sig en alltmer påtaglig framtidsångest. Den antågande klimatkatastrofen är som en syntax, en tickticktickande metronom, som räknar stavelserna i deras utsagor. 

Williams filmade The human surge 3 med en 360grader-kamera, närmare bestämt en Insta360 Titan, ett gediget VR-set bestående av åtta 11K-kameror som simultant pekar i olika väderstreck. Man bär runt på saken som en absurd högteknologisk hatt; Albert Brooks reality-satir Real life från 1979 kan ge dig en uppfattning av mackapären. Williams konverterade därefter filmmaterialet till ett mer konventionellt platt 2D-format, kompatibelt med en vanlig rektangulär biografduk. Resultatet är en unik estetik; en form av extremdigitalism. Bilderna har något platt, konstlat och trasigt över sig, som om ett virus frätte på källkoden i Google street view. Filmbilden töjer sig, utvidgas, spricker, kröker sig själv på mitten. Luckor i den visuella informationen uppstår på de mest oväntade av ställen; personer kan försvinna i döda vinklar mitt i bilden, eller kliva in från oväntade riktningar. Ansikten och lemmar flyter ut som en trög vätska över skärmen, omvandlas till något oigenkännligt; som expressionistiska abstrakter, eller ett lustigt instagramfilter. Det är ett bildspråk som de flesta med sociala medier kan relatera till, men som Williams lyckas förfrämliga och förnya med sitt egensinniga experimenterande.

Den majestätiska slutsekvensen äger rum på ett litet berg i Peru. Ett sällskap försvinner upp i det tjocka molntäcket som skymmer toppen. Det hade kunnat vara ett besjälat motiv från en romantisk landskapsmålning, små kroppar i fjärran som försvinner upp i himlavalvet, men Williams bryter instinktivt mot stämningen genom att digitalt manipulera bilden på olika oväntade, för att inte säga löjeväckande, vis. Han är inte ute efter att skildra naturen-som-sådan, utan snarare den mänskliga interaktionen – eller uppblandningen – med det världsliga. En djuplodande filosofisk meditation över sammansmältningen av natur, människa och media. 

 

The human surge 3 visas lördag 3 februari 12.30 och söndag 4 februari kl 15. För mer info, se Göteborgs filmfestivals hemsida.

Dokumentär. 2023. Land: Argentina, Portugal, Nederländerna, Taiwan, Brasilien, Hong Kong Sri Lanka. Peru.