Det är egentligen märkligt (kulturhat?) att det aldrig blivit någon nyårstradition att visa Körkarlen på tv. Den är ändå bra mycket bättre än Grevinnan och betjänten och innehåller dessutom större mängder fylleri. Selma Lagerlöf hade lånat idén från Charles Dickens En julsaga och visst råder det spöklik vinterstämning i gränderna, bland suputerna och slumsystrarna, i Victor Sjöströms filmatisering. För att inte tala om att berättelsen uppmuntrar till bot och bättring. David Holm framlägger sitt desperata nyårs/ nykterhetslöfte till dödens körkarl och vips – spoiler alert – får han återvända till de levande. Och lyckas rädda sin familj i, ja, grevens tid.

Ingen kan vara förvånad över att den – än en gång – framröstas till den bästa svenska filmen genom tiderna. Körkarlen är guldålderns mest kända verk, den utropades till en sensation redan vid premiären och blev en världssuccé som tog Victor Sjöström till Hollywood (även om han där nöjde sig med att stå bakom kameran). Men det är inte alla hundraåriga mästerverk som kan stå emot tidens tand.

Det är frestande att även tillskriva temat viss betydelse, vid sidan om filmens specialeffekter, berättartekniska raffinemang och ödesmättade rollinsatser som givetvis också influerat eftermälet. Körkarlen är trots allt en metafilm om dödsångest, där gestaltningen av David Holms oförmåga att gripa in i handlingen, har ett omedelbart släktskap med åskådarens egen handfallenhet. Efter att ha blivit slagen livlös tvingas han bevittna allting från andra sidan, och vi kan betrakta hans dubbelexponerade kropp som en förlängning av oss själva: vi befinner också i slumbostaden och tittar maktlöst på när Anna Holm tänker döda sina barn. (Hilda Borgström som igen, efter Ingeborg Holm, gör en förkrossande rolltolkning av en utsatt modersfigur.) Misärpornografi? I så fall är den 24-karatig. Nykterhetspredikan? Ja, men existentiellt överförbar även till andra liv.

Att filmen genljuder i Smultronstället och The shining (och eventuellt i min smetigaste i Nicolas Cage-favorit En andra chans) bekräftar att klassikermärkningen sitter där den ska. Att den tronar överst på listan tyder på att den har en sällsam efterklang i själar som väntar på att skördas men först vill komma till mognad.