Finska skådisen Peter Franzén var nyrakad när han satt i panelen till PÖFF:s  seminarium om film kontra tv. Ja kontra serier alltså. Franzén hade haft tur. Under de fyra år han varit kontrakterad skådespelare i serien Vikings har han varit tvungen att ha samma skägg. Men han lyckades också landa en filmroll under sin lediga tid. Annars är just frisyren ofta ett hinder för serieskådisar att ta filmroller. Och seriestormen bara tilltar i styrka.

Alla i panelen var ense om detta. Serier suger talang från filmen. Samtidigt bedyrade alla att det var just film, och helst indiefilm de ville jobba med, förutom tidigare Marvelproducenten Joseph White som lite cyniskt rådde alla att åka dit pengarna finns. Han kunde dock intyga att ett skägg fullständigt förstört en av de filmer han jobbat med – jag önskar jag kunde minnas vilken film det handlade om.

Trenden går dock måhända, White menade i alla fall det, mot kortare kontraktstider vilket gör det lättare att döda rollfigurer som visar sig inte funka. (Något känslomässigt förödande för en skådespelare, intygade White som upprepade gånger fått trösta gråtande sådana.) ”Kortare” är över huvud taget ett buzzword, det lär komma fler serier med bara halvtimmeslånga avsnitt för det är vad vi orkar med att se i ett kör. Ytterligare en dålig nyhet för filmen alltså, som ju bygger på lite längre koncentrerat tittande.

Till detta kommer konformismen i ett alltmer Netflixdominerat medielandskap där allt fler länder involveras i produktion av originalmaterial. Men: detta kan i och för sig också innebära en större mångfald. Det finns över huvud taget mycket å ena sidan-å andra sidan i hela situationen. Å ena sidan snor serieproduktioner skådespelare från filmproduktion – å andra sidan innebär det att mer oprövade kort får chansen att komma fram. Å ena sidan är det tryggare och mer lukrativt för skådespelare att välja att medverka i serier – å andra sidan vill de, intygade alla tre rollbesättarna på plats, helst arbeta med indiefilm. Det är där, menar Franzén, en verkligen får möjlighet att använda sitt kunnande som skådis.

Serien är, om nu någon trodde något annat, här för att stanna. Men filmen kommer inte att dö så länge vi är många som vill se och vill göra. Eller var det bara något panelen sade för att de visste att det var vad alla vi i som lyssnade på seminariet ville höra?