Årsbästakalendern är vår nedräkning av 2016 års 24 bästa biopremiärer.
Macbeth passar bra för filmatisering. Skelettmässigt är den en gangsterhistoria. I fängelseserien Oz är den en berättelse fångarna kan relatera till – maktkamperna, morden som genererar fler mord – och när de får den sällsynta lyxen att spela teater är det just Macbeth som spelas (med ett verkligt mord på scen som blodig peripeti). Kurzels version är storslagen, men den utmärker sig också genom sin skitighet och kroppslighet. Den inledande stridsscenen är lika lerig som blodig. Michael Fassbender och Marion Cotillard är precis så bra i sina roller som en kunde förvänta sig. Herr och fru Macbeth är sådana roller som seriösa skådespelare i karriären inte vill vara utan i resuméerna. Herr Macbeth är förstås den största rollen, och den spelas på ett nyskapande, självständigt sätt. ”Tomorrow and tomorrow”-monologen är lågmäld och innefattar att Fassbender lyfter upp sin döda fru och dansar med henne.
Detta är en film som borde fått mer uppmärksamhet. Den borde ha blivit en gammaldags storfilm, med stjärnor i huvudrollerna och en klassisk text. I stället får en väl hoppas på ett långt och framgångsrikt liv på nätet.
2016 års bästa biofilmer:
16. Macbeth (Justin Kurzel, UK)
17. Maryland (Alice Winocour, Frankrike)
18. Neon demon (Nicolas Winding Refn, USA)
19. Don’t breathe (Fede Alvarez, USA)
20. Systrarna (Hirokazu Kore-eda, Japan)
21. Hotellet (Kristian Petri, Sverige)
22. A bigger splash (Luca Guadagnino, Italien)
23. Heart of a dog (Laurie Anderson, USA)
24. Djungelboken (Jon Favreau, USA)
