“Till slut känner jag mig i alla fall tvingad att ta saken i egna händer och göra en egen Hassel. Den sista”, skrev Måns Månsson i FLM om polisfilmens förfall för två år sedan. Och så blev det. Du lär inte känna igen dig. Det gör inte ens Roland Hassel själv: Lars-Erik Berenett.

Jag har just sett filmen…

– Haha. Du blev lite förvånad förstår jag.

Ja, den var inte riktigt som de andra filmerna. Här ser vi en Roland Hassel som pratar med Täppas i Ring P1. Han hänger med privatspanare som försöker lösa Palmemordet. Han åker färdtjänstbuss i Södra länken. Vad hände?

– Jag sa ju nej först. I tre år. Jag var ganska trött på polisfilmer, och i början var det snack om Hassel i Afrika. Sen pratade regissören Måns Månsson med Olov Svedelid, som gav carte blanche. Därför sa jag ja. Perspektivet att Hassel blivit pensionär och flyttat till Väsby. Det tyckte jag var kittlande kul.

Roland Hassel känns oerhört härjad. Han är närmast en bifigur i sin egen film?

– Det är Måns val, och är hans kommentar till polisfilmerna, som blivit ett ganska ensidigt filmskapande. Jag kan själv vara lite trött på dem, även om jag varit med och grundlagt trenden i det här landet.

Hur sålde Måns Månsson in idén?

– Genom förtroendet från Olov Svedelid. Och så är han jäkligt påläst, Måns. Jag har sett många av hans filmer och han är en begåvad konstnär. Det enda jag saknade här var ett manus. Måns började skriva ett, men det försvann. Sedan fanns inget manus alls. Om det var ovant? Det var mycket ovant. Jag saknar faktiskt en dramaturgi. Jag är så van att man lutar sig framåt och frågar sig hur ska det gå. Resultatet nu upplever jag mer som en installation än en film. Men väldigt många har tyckt om det har jag förstått.

Det är den tolfte och sista Hassel-filmen. Kommer du att sakna honom?

– Om den blir den sista kan man aldrig veta, även om Svedelid nog inte gett löfte till fler regissörer. Vi får se vad som händer. Men om det skulle vara så att det är den sista lever Hassel vidare i alla fall. Jag påminns om honom överallt. Det finns inte ett gathörn i Stockholm jag inte stått med en dragen pistol runt.