1. Pojken med cykeln (bio)
12-årige Cyril ringer sin pappa från barnhemmet men numret har ingen abonnent. Jérémie Renier från Barnet dyker upp igen i rollen som ansvarslös fader. Ännu ett prima exempel på bröderna Dardennes nedtonade men nyfikna realism, som utan åthävor lyckas beröra utan att bli sentimental.
2. Vi måste prata om Kevin (bio)
Kevin är en pojke utan egenskaper och hans pojkrum saknar ordinarie rekvisita som affischer eller böcker och anteckningsblocken är tomma på existentiella grubblerier. Sonen är ett mysterium för mamman Eva vars liv han så sakteliga disintegrerar. “There is no point, that’s the point”, är den enda förklaring Kevin ger henne och oss i publiken, som båda är dömda att försöka förstå. Lynne Ramseys Lionel Shriver-filmatisering är det kusligaste på länge på biograferna.
3. Resan till månen (Bonniers konsthall) NY
Både underhållande och intellektuellt utmanande utställning med utgångspunkt i filmens omtalade död. Allra bäst är Marco Brambillas småskaligt bombastiska actionfilmsspektakel Evolution (Megaplex) och Lindsey Seers pseudodokumentära Extramission 6 (Black Maria) som beskriver hur konstnären som barn förvandlade sig själv till en mänsklig kamera genom att stoppa ljusskänsligt fotopapper i munnen.
4. Carnage (bio) NY
Två föräldrapar försöker bete sig tillbörligt civiliserat när deras barn hamnat i slagsmål, men motviljan lyser igenom den ytliga trevligheten, och mötet går snart via en kaskadspya från insinuanta gliringar till öppna anklagelser. Svart på gränsen till cyniskt men mycket underhållande skådespel på få kvadratmeter.
5. Polis (bio) NY
Maïwenns handkamerafotograferade berättelse om pedofilrotelns deprimerande utryckningar i Paris besväras av en överflödig kärlekshistoria och ett misslyckat slut, men är ändå en svårförglömlig skildring av hur polisernas inbördes relationer och humör hela tiden avspeglar sig i hur de bemöter barnen som råkat ut för sexuella övergrepp.
Under rubriken Bäst just nu listar vi våra favoriter för tillfället. Maxtid på listan är sex veckor.
