Det privata – i det här fallet ett borgerligt pars sängkammare – blir politiskt i Jonas Cornells långfilmsdebut Puss & kram från 1967, nyss utgiven på dvd. Utslängd och kallad babian av sin tjej, flyttar bohemen John in hos gamla vännen och entreprenören Max och hans fru i deras högborgerliga våning. Där får han rollen av något slags intim butler som inte bara serverar tebricka i sängen på morgonen utan även intar frukosten tillsammans med det gifta paret i dubbelslafen.
Efter att John tröttnat på den smeksamt nedlåtande behandlingen från värdfolket, försöker han skaffa ett jobb som sekreterare men istället träffar han Kickan. Också hon flyttar in i lägenheten, och tillsammans gör de uppror till tonerna av Marseljäsen. Det intellektuellt klarsynta klassperspektiv som kritikerna tillskrev Puss & kram vid premiären framträder inte lika tydligt idag. Förvisso har den borgerliga tvåsamheten förblivit lika intakt som konvention men klassamhällets sömmar löper i nya mönster.
Men om man ser bortom det lite taffliga och halvdana försöket att spela upp klasskonflikter mellan sänggavlarna så finns det något intressant i det gifta parets behov av en tredje part att spegla sig i – som talar direkt till vår tid.
