I dag, 11-11-11, får Ruben Östlunds film Play premiär över hela landet. Malena Janson skrev om filmen i förra dubbelnumret av FLM och texten går att läsa här. I dagens tidningar är det enbart positiva recensioner.
SvD:s Jeanette Gentele skriver i sin recension att ”Ruben Östlund bedriver något som kunde beskrivas som psykologisk krigföring mot publiken. Han hittar våra ömmaste punkter, även de vi inte visste att vi hade, och trycker på dem tills vi kvider. För varje film har han tryckt allt hårdare. Det finns inte hans like vad jag vet.”
I DN skriver Eva af Geijerstam: ”Oavbrutet spännande berör den frågor om trygghet och hot, om gruppdynamik och spelregler, om handfallna vuxna och rädda barn och den där nästan osynliga linjen då charmfull lek förvandlas till allvar både inom och utom gruppen. Den äter sig in i åskådarens egna föreställningar utan att erbjuda någon förenkling eller lättnad. Det våld som utövas är psykologiskt.”
I Ruben Östlunds hemstad Göteborg skriver GP:s recensent Emma Engström: ”Med varje film har Ruben Östlund finslipat sina instrument. Som alla skickliga kirurger vet han vad i den mänskliga naturen han letar efter, men nu har han blivit så stabil på handen att han kan skära sig fram till hinnan mellan ytterligheterna.”
I Sydsvenskan avslutar Mattias Oscarsson sin recension med att ”Play [är] årets bästa svenska film, och den befäster Östlunds position som vårt stora regissörshopp. Han har inte bara berättartalangen, humorn och samhällsengagemanget utan också en särpräglad filmisk estetik – med helbilder, statisk kamera och långa tagningar – som han behärskar virtuost.”
Bortom dagspressen finns läsvärda texter om Play i Ord & Bild där Helena Holgersson drar paralleller med upploppen i England tidigare i år, och på Weird science, där Hynek Pallas skriver personligt och politiskt med beröringspunkter till hans nyutkomna avhandling om vithet i svensk film.
