Mårten Blomkvists Bo Widerberg-biografi Höggradigt jävla excentrisk har frambringat flera ordentligt tilltagna texter på kultursidorna.
I Helsingborgs dagblad påpekar Gunnar Bergdahl gillande att det efter en relativ tystnad om Widerberg sedan dennes död, ”äntligen” kommer en sådan här bok. ”Det är bland annat därför jag känner en djup tillfredställelse när jag håller Mårten Blomkvists imponerande biografi över Widerberg med den talande titeln Höggradigt jävla excentrisk i handen”. Med fokus på Widerbergs konstnärsskap fortsätter han ”Trots bokens alla fakta, alla berättelser, alla detaljer, trots alla dessa människors minnen och historier förblir Widerberg något av en gåta. Det är nästan som om han döljs bakom en skog av dokumenterade händelser. Denne energisprakande gränslöse person utan spärrar. En intuitiv konstnär besatt av jakten på verkligt liv i den svenska film han såg som förlorad i studiobyggen och konstruktioner.”
Philip Teir skriver i DN en gillande text men med vissa reservationer. ”Höggradigt jävla excentrisk handlar ändå i första hand om film. Här saknas de breda panoreringar över 1900-talets Sverige som utmärkte DN-kollegan Henrik Berggrens Palmebiografi i fjol. Jag känner Blomkvist som en filmskribent med en pricksäker penna, en av de mer humoristiska i svensk dagspress. Porträttet av Widerberg är dock rätt vördnadsfullt. Men så var Widerberg också Blomkvists svärfar, vilket oundvikligen måste ha påverkat projektet. Man misstänker att Blomkvist har haft en vansinnig mängd material att jobba med, men han hanterar det snyggt. Boken håller läsaren i sitt grepp hela vägen, även om den faller inom en rätt traditionell biografifåra.”
I GP ser Monika Tunbäck mer positivt på Blomkvists nära band till regissören vars liv han skildrat. ”Blomkvist skriver, utan att frisera, om dessa privata sidor, om otrohetsaffärer och en extrem svartsjuka. Men dessa inblickar i den mer privata sfären är inte omotiverat närgångna utan led i det som är en biografi och viljan att fånga in Bo Widerberg med allt det han var: en stor filmskapare och en ovanlig människa.”
Sydsvenskans Per Svensson är också mycket positiv, men tycker att biografin faktiskt ”innehåller förhållandevis få personliga minnesbilder”. ”Blomkvist har i stället valt att skriva en traditionell, extremt välresearchad life-and-movies-biografi, där han företrädesvis låter andra, inte minst den på monoman malmöitiska skorrande Widerberg själv, komma till tals. Det har sina fördelar. Det skapar trovärdighet. En sanningsatmosfär. Ungefär det Widerberg själv alltid var ute efter.”
