Under USA:s krig i Irak och Afghanistan de senaste tio åren har armén tvingats kämpa om tolkningsföreträdet. När både soldaterna och fienden plötsligt kan ladda upp eget material är det svårare att kontrollera bilden av kriget.
Dokumentärfilmerna The war tapes (2006) och Iraq uploaded (2006) som består av soldaters videoklipp splittrar bilden av militären som en patriotisk massa med samma mål. Brian De Palmas Irakskildring Redacted (2007) härmar den råa stil som utmärker dessa. Gemensamt verkar vara en vilja att ge en ”äkta” insyn i krigets verklighet.
Fotoprojektet Basetrack som följde en amerikansk marinkår i en period fram tills februari i år ville också ge allmänheten och anhöriga insyn i vardagen för soldater i Afghanistan. Förvisso oberoende och ideellt, men genomfört med militärens godkännande. Verktyget man valde var, förvånande nog, kameratelefoner och fotoprogrammet Hipstamatic, känt för sitt nostalgiska filter som får bilder att se ut att vara tagna med en Leica-kamera en solig dag 1965.
Soldater som poserar med vapen, lik och afghanska fält under vit fosforhimmel är alla fotade med samma romantiska skimmer. Till The Guardian säger Basetrack att man valde Hipstamatic på grund av praktiska skäl men också på grund av dess retroestetik.
Detta kommenteras inte vidare men visar att man är medveten om effekten. Den råhet som utmärker tidigare nämnda krigsskildringar syns inte här. Men nostalgiska skimmer kan vara förrädiska – med sin 60-talslook påminner bilderna inte så lite om numera allmänt fördömda övergrepp som Vietnamkriget. Frågan är om det är medvetet eller ej.
Fler krigsbilder från Hipstamaticprojektet finns att beskåda på www.basetrack.org.
