Schakalen, som han senare uppkallades efter en Frederick Forsyth-roman, levde ett politiskt liv från dopet. Hans leninistiska pappa gav honom förnamnet Ilich efter den ryske revolutionären. Som ung han var på sommargerillaläger på Kuba och studerade senare på universitet i Moskva.
Oliver Assayas miniserie Carlos, som i sin tur tagit den venezolanske internationalistens nom de guerre, börjar dock först år 1973. Det var då hans omskrivna terroristkarriär tog fart på allvar, med diverse bomb- och granatdåd för Palestinas befrielse.
Édgar Ramírez är en bildskön inkarnation av en utomparlamentariker utan tilltro till ordets makt. Han erkänner vapnets lag, ej att förväxlas med vapenlagar, men har svårare för studentvänstern.
Assayas Carlos är en snygg berättelse om image. I en avslöjande scen avnjuter Carlos spegelbilden av sig själv – naken, nyduschad och fruktad av alla. När han senare nästan åker fast, och måste fly Paris för anonymiteten i Jemen, talar hans dystra kulmage i nästa duscschen sitt tydliga språk.
På bilden gör han comeback med en räd mot OPEC-högkvarteret i Wien 1975 och försöker få till en höjning av oljepriset. Allt för att Saddam Hussein ska kunna finansiera kampen mot kurdiska nationalister.
