Jag har saknat ondskan. Inte ondska som i ondska, utan ondska i bemärkelsen att genom totalt hänsynslösa och lömska strategier uppnå ett mål med enbart egoistisk prägel. Ondska som skapar intriger och levereras av någon som inte är rädd för att såra. Äkta gammal hederlig ”såpaondska” helt enkelt.
Den ondska som JR Ewing spred till Sverige i början av 80-talet och som sedan anammades av oförglömliga kvinnliga svenska motsvarigheter som Margareta Öhman, Renate Dahlén och Rebecka Bovallius. De var ytliga och självgoda och manipulerade alla som kom i deras väg. Deras liv gick ut på att bli så rika och mäktiga som möjligt. Av publiken var de älskade och hatade på samma gång. De engagerade.
Men vad hände sen? Var Linn Westin i TV4:s Nya tider den sista svenska riktiga såpabitchen? De dramaserier som efterträdde såporna på 2000-talet talade för det, men under 2010-talet har hon fått sin efterlängtade renässans. För säga vad man vill om serier som Svenska Hollywoodfruar och Anna Anka söker assistent, men är inte den flitigt omdebatterade karriärskvinnan Anna Anka ett lysande exempel på en modern såpabitch? Åtminstone så som hon framställs för tv-publiken.
Hon är ytlig, rik, mäktig och smart. Hennes mål är makt och pengar och på vägen dit är hon totalt hänsynslös. Helt enkelt en modern Margareta Öhman, men med skillnaden att hon i stället för att styra ett varuhus vill styra hela världen. Eller åtminstone göra politisk karriär inom Kristdemokraterna. Såpan har blivit reality och såpabitchen finns ”på riktigt”, mer extrem än någonsin.
