Med tanke på den stora och självklara plats som Youtube numera har i ens filmkonsumtion är faktumet att sajten bara är fyra år gammal smått chockerande. Var kollade vi på trailers 2003? På bio?
Då den Googleägda sajten totalt dominerar webbvideomarknaden är det välkommet att svenske medieforskaren Pelle Snickars tillsammans med Patrick Vonderau i The Youtube reader har samlat ett stort antal av världens ledande medieteoretiker till en antologi som skärskådar sajten ur olika perspektiv.
Till exempel skriver Malin Wahlberg om sorgearbete via video, Andrei Gornyk jämför Youtube med den ryska, statsägda klonen Rutube, och William Uricchio frågar sig om Youtube egentligen är ”tv” eller inte.
Men mest fastnar jag för Christian Christensen produktiva genreanalys av de krigsmusikvideor som amerikanska soldater har producerat från Irak. Han delar in filmerna i den aggressiva ”Get some”-genren som kombinerar hårdrock eller Tupac med våldsamma militära muskeluppvisningar, och de mer försiktiga ”Reflective”-filmerna som försöker ge en personlig bild av det inte sällan ensamma och långtråkiga soldatlivet. Högtravande citat på latin är dock vanligt förekommande i båda genrerna.
