Dokumentären The American sector är en högst intressant resa i tid och rum, som spårar fragment av en monolit som länge verkade oförgänglig. Under en treårsperiod besökte Courtney Stephens och Pacho Velez olika platser i USA för att finna delar av Berlinmuren. Det är en film som börjar som en mystisk reseskildring, där vi betraktar murdelarna i olika tilldelade miljöer – offentliga parker eller privata fastigheter, i museer och vid vägar, på universitet och regeringskontor. Det finns till och med en gömd bakom Hard Rock Cafe på Universal Studios i Florida. Ibland har den ett genomtänkt sammanhang, ibland verkar resten från den tyska monoliten vara ditplanterad från en okänd värld (här tänker jag osökt på Kubricks År 2001).

När filmmakarna letar efter de spridda bitarna på olika platser i USA, hittar de också intressanta samtal om var USA är på väg. Rösterna som Stephens och Velez har samlat är nämligen inte mindre blandade. Vissa intervjuade talar direkt till kameran, bland dem en guide för utrikesdepartementet och skulptör Edwina Sandys, som har en speciell koppling till 1900-talets europeiska historia som barnbarn till Winston Churchill.

Kameran är ofta fixerad, kompositionerna symmetriska, samtidigt som filmen är en mix av människor, minnen, tankar och åsikter. Regissörerna låter intervjupersonernas mångfald speglade både Amerikas förflutna och samtid. Förtrycket under kalla kriget i Tyskland relateras till den politiska bräckligheten och disharmonin som finns i USA, inte minst sedan murens fall. Filmens röster tillhör invandrare, studenter, veteraner, konstsamlare, turister, konstnärer, akademiker och många andra. De representerar den abstrakta men verkliga väv av människor som man ofta refererar till som en nation.

Vissa tillfrågade tittar på rester av Berlinmuren och försöker föreställa sig de individuella och kollektiva ansträngningar som bidrog till tyranniets fall. Andra menar att murfragmenten symboliserar flyktingens eviga kamp, ständigt på jakt efter säkerhet. Dessutom framställs det selektiva minnet som ett underliggande tema under hela dokumentären.

I The American sector framgår dessutom en skiljelinje mellan olika generationer – mellan de som är tillräckligt gamla för att minnas murens fall och de som föddes efter faktum. Här finns också en sociopolitiska klyfta mellan röster som menar att den rivna muren är en historisk lärdom och  röster som inte är främmande för nya murar. En kvinna säger till exempel att Gud tror på murar och enskilda, patriotiska nationer.

Mot slutet av filmen talar en äldre svart man – som bland sina släktingar kan räkna två offer för lynchningar – rörande om varför biten av Berlinmuren som finns i hans stad har betydelse för honom. ”Vi är inte ensamma”, säger han.

The American sector är en fascinerande audiovisuell påminnelse om det historikern Michael Rothberg definierade som mångriktat minne, som innebär att en historisk artefakt, upplevelse eller symbol även kan användas i andra sammanhang och få helt nya betydelser i kollektiva minnessammanhang.