fbpx
Kritik & essä Sanjin Pejković, 26 februari 2020

The viewing booth sätter åskådaren under lupp

Hur förhåller vi oss till bildbevis? Och går det ens att påverka politiska motståndare med hjälp av dokumentärer? Sanjin Pejković har sett en film om bilderna av den israelisk-palestinska konflikten på Berlins filmfestival.

Hur påverkas vår bildtolkning av förväntningar på autenticitet, sanningsanspråk och känslomässig identifikation? Vilka blir i förlängningen de politiska konsekvenserna? Till vilken grad kan människor övertygas av bevisvärdet i ett videoklipp?

The viewing booth ägnar sig åt upplevelser av nyhetsinslag och rörliga bilder. Den centrala frågan handlar om vad vi förstår som sanning, eller snarare: hur konstruerar vi sanningen så att den passar våra övertygelser? Regissören Ra’anan Alexandrowicz, vars filmer The law in these parts (2011) och The inner tour (2001) belyser olika aspekter av den israeliska ockupationen, har samlat in videor från både människorättsorganisationen B’Tselem och statsvänliga källor. Materialet dokumenterar den israeliska militärens närvaro på Västbanken och presenteras för studenter vid ett amerikanskt universitet. Alexandrowicz dokumenterar deras reaktioner, men det är en student vid namn Maia Levy som främst fascinerar honom.

Hon ger intressanta svar till hur och varför hon uppfattar något som mer eller mindre autentiskt. Hon identifierar sig som proisraelisk men förnekar inte ”enstaka” brott från Israels sida. Hon avfärdar B’Tselem-klipp som ensidiga, konstruerade och kontextlösa, men samtidigt spolar hon tillbaka klippen gång på gång och hittar nya detaljer. Hon ifrågasätter de israeliska soldaternas agerande och ställer vissa kritiska frågor, men backar när hon upptäcker en detalj hon inte anser vara autentisk. Varför skulle pojken tacklas av den fullvuxna soldaten? Varför väcks en hel palestinsk familj mitt i natten av maskerade soldater som tvingar dem att väcka sina små barn? Varför kastar judiska ungdomar sten mot en familj med ett litet barn?

Levy försöker navigera kring sina egna känslor inför sina föräldrars hemland och därmed även sin egen identitet. Hon ser oftast snabbt till att försöka hitta en förklaring till varför hon skulle känna sympati för ”den andra sidan”, vilket distanserar henne från upplevelsen av ett autentiskt material och snarare leder henne mot en tryggare åskådarposition där hon kan diskutera iscensättningen och händelserna i klippen.

Studenten verkar ha gjort ett stort avtryck på regissören eftersom hon bjuds in för andra visning. Maia Levy får titta på materialet igen, men också på sina egna reaktioner från den första visningen. Hon tittar nu på sig själv och på bilder som allt som oftast strider mot hennes politiska övertygelse. Levy försöker omförhandla bildernas innehåll och betydelse, åtminstone de som går på tvärs mot hennes egen världsbild. Hon reflekterar också kring hur hon tittar på klippen, baserat på hur de anknyter till hennes ideologiska övertygelser. Hennes uppriktiga och omedelbara reaktioner utgör ett intressant filmiskt vittnesbörd om betraktarens psykologi i den digitala eran. Det som uttrycks här är nämligen komplexa och förvirrande men samtidigt insiktsfulla försök att verbalisera den visuella upplevelsen. Maia Levys analys av sina egna kommentarer går bortom den israelisk-palestinska konflikten den resonerar kring.

Samtidigt är inte resultatet direkt muntert, inte minst eftersom dokumentärfilmaren själv långsamt börjar inse hur svårt det är rubba sina motståndares övertygelser med hjälp av rörliga bildbevis. Alexandrowicz blir alltmer frustrerad i sina försök att förstå Levy, som i sin tur försöker luta sig mot saklighet och objektivitet men oftast verkar gå på känsla, alltid med det övergripande syftet att kunna hålla fast vid sina ståndpunkter.

The viewing booth är unik i sin form och struktur. Själva visningsbåset är inte bara ett laboratorium för experimentet, utan också ett utrymme som Alexandrowitz styr och omskapar. Kameran växlar mellan bilderna: videoutdragen och Maia Levys förundrade ansikte medan hon tittar på och kommenterar klippen. Alexandrowicz sitter framför sina två bildskärmar när han tittar på samspelet mellan Levy och det som visas. The viewing booth berättar om ett ovanligt möte mellan en filmare och en åskådare och är en intressant djupdykning kring frågor som rörliga bilder kan röra upp hos publik. En skildring av en möjlig metod för framtida receptionsstudier.

Läs också: Filmguidad i Israel

Annons