fbpx
Bloggar Sanjin Pejković Sanjin Pejković, 18 oktober 2014

Všechno nejlepší k narozeninám Rudolf!

Igår skulle den tjeckiske skådespelaren Rudolf Hrušínský fyllt 94 år.

Igår skulle den tjeckiske skådespelaren Rudolf Hrušínský fyllt 94 år. Jag vet inte hur känt hans namn är i Sverige men i det forna Jugoslavien, där jag växte upp, var han ett bekant ansikte. Jag fastnade för honom redan som barn, då jag såg filmatiseringen av Jaroslav Hašeks Den tappre soldaten Švejk. Jag minns att jag blev förtjust i filmen, mycket på grund av hans harmlösa uppsyn som dolde en viss lurighet och list. Senare i livet skulle jag uppskatta flera av hans verk, inte minst The Cremator (Spalovač mrtvol) och Lärkmarionetter (Skřivánci na niti).

Jag återvänder ofta till Hrušínskýs verk trots att jag bara sett en bråkdel av de filmer han medverkat i. Det gör jag genom Jiří Menzels ömsinta porträtt av honom i kortfilmen One moment. Filmen var ett segment i satsningen Ten minutes older från 2001, där kända regissörer (bland andra Godard, Kaige, Lee, Dennis, Kaurismäki, Herzog) fick fria händer och exakt 10 minuter på sig att berätta något de var intresserade av. Resultatet var förbluffande. Många av filmerna lever fortfarande med mig, men Menzels står över de andra.

One moment är en kompilation, sammansatt av filmklipp från Hrušínskýs långa filmkarriär. Den har en melankolisk ton men är också ett prov på en lyckad sammansättning av klipp som tillsammans bygger upp en annan berättelse än den de varit avsedda för.
Kompilationsfilm har en lång historia som vittnar om filmens självmedvetenhet på många nivåer. Att återanvända och omkontextualisera andra människors filmer kan användas till många olika saker. De mest vanliga strategier är att filmsnuttar inkorporeras i ens egen tes och används som ”bevismaterial”, eller dekonstrueras och/eller förlöjligas. På många utbildningar läser man om, och tittar på verk av Esfir Shub, Emile De Antonio, Péter Forgács. Filmer som Atomic café kan idag ses som en humoristisk och hysterisk påminnelse om en allvarsam tid.

Hrušínský förkroppsligar på ett sätt den tjeckoslovakiska filmhistorien då han varit verksam i den i ca 50 år. En filmisk inramning av ett helt liv – sammansatt av en mängd små och bitterljuva minnesfragment – är en fin födelsedagshälsning en dag som denna, även om den förmodligen gjordes för att ta avsked.

Annons