fbpx
Kritik & essä Lars Gustaf Andersson, 22 september 2013

Själfulla under

Långfilm: To the wonder Regi: Terrence Malick År: 2012 Land: USA Speltid: 112 min
To the wonder

Långfilm: To the wonder
Regi: Terrence Malick
År: 2012
Land: USA
Speltid: 112 min

Terrence Malicks arbetstempo tycks ha stegrats rejält; efter The new world år 2005 och The tree of life år 2011 kom To the wonder redan året därpå, men först nu på svensk dvd. Minst ytterligare två Malick-produktioner till lär vara på gång. To the wonder har fått ett blandat mottagande, där finns röster som hyllar filmen som ett mästerverk medan andra avfärdar den som effektsökeri. I vanlig ordning iscensätter Malick sin vision med hjälp av en samling uppburna aktörer, här de ärrade Javier Bardem och Ben Affleck tillsammans med de inte lika hårt nyttjade Olga Kuryenko och Rachel McAdams. Fotografen Emmanuel Lubezki och kompositören Hanan Townshend bidrar i högsta grad till filmens helhetsintryck med drömlika bilder och ett känsligt, närmast organiskt integrerat ljudspår.

Det hela handlar om Ben Afflecks All American Boy som i Paris träffar en ung kvinna och tar med sig henne och hennes dotter till Bartlesville, Oklahoma, där han arbetar som miljöinspektör. Deras kärlek möter förhinder, och parets egna kommunikationsproblem speglas i omvärlden, inte minst i den tvivlande präst som de mer eller mindre fåfängt söker tröst hos. Här finns också miljöinspektörens ungdomsförälskelse som tillsammans med ett antal namnlösa invånare i Bartlesville återger ett USA, präglat av bankkriser, miljöexploatering, fattigdom. Som kontrast till detta finns i filmens inledning romantiska vyer från Frankrike och inte minst det svindlande vackra Mont-Saint-Michel på Normandies kust, den plats som gestaltar filmens mirakel.

Även om bildrikedomen – och ibland musiken – är bedövande, finns det ett stort lugn i filmen, och ett tålmodigt bejakande av människan med alla hennes brister, synliga som osynliga. To the wonder når måhända inte samma nivåer som Himmelska dagar eller Det grymma landet, men jag skriver gärna under på vad den legendariske Roger Ebert skrev i sin sista recension, att Malick här försökt att komma under ytan och skildra den lidande själen, ”the soul in need”.

Annons