fbpx
Ingrid Ryberg, 14 mars 2009

Tips från pornografen

Hur filmar man egentligen en kvinnlig orgasm? Syns den? Emilie Jouvet vet. Bland rekvisitan i hennes filmer återfinns såväl äpplen som dildotandborstar, men hennes tips är ändå att fokusera på andningen.

Hur filmar man egentligen en kvinnlig orgasm? Syns den? Emilie Jouvet vet. Bland rekvisitan i hennes filmer återfinns såväl äpplen som dildotandborstar, men hennes tips är ändå att fokusera på andningen.

”Försöker ni någonsin representera kvinnors orgasmer i era filmer?” frågar jag regissören Octavio Winkytiki som just har visat rockabillyporrfilmen The Bad Luck Betties på Berlins porrfilmsfestival. Trots filmens alternativa stil avslutas i princip varje sexscen med att killen kommer över tjejens ansikte eller kropp. ”Nej. Jag är man. Jag förstår den inte”, svarar Winkytiki – som jobbar för det alternativa LA-baserade porrbolaget Vivid-Alt – och tillägger: ”Jag får inte ligga tillräckligt.” Diskussionen om det är möjligt att återge kvinnors orgasmer på film eller inte återkommer vid flera tillfällen under den fyra dagar långa festivalen på olika biografer i Kreuzberg.

”Porr fokuserar oftast på manlig njutning och orgasm. Lesbisk porr handlar om kvinnlig njutning och orgasm. Det kan vara intressant för alla att se”, säger den franska filmaren Emilie Jouvet. Jag träffar henne på det queerfeministiska cafét WirrWarr, runt hörnet från festivalens huvudbiograf. Jouvet, som är en av de främsta representanterna för den samtida queerporren, visade sin hyllade film One night stand på festivalen för två år sedan. I årets program har hon med tre kortfilmer. Hennes andra fullängdsporrfilm är under inspelning och hon berättar att den bland annat har filmats just på WirrWarr, men kommer att slutföras i Paris där hon bor.

”Det pratas mycket om sexualitet idag. Vi antas vara så fria. Men oftast är det bara ett sätt att ha sex på som representeras. I verkligheten är du inte så fri att leva och tala om sex. I reklam och i tv är det bara en liten del av sexualiteten som framhålls, medan resten göms”, säger Jouvet.

Berlins porrfilmsfestival, som i oktober hölls för tredje året i rad, har blivit ett av de viktigaste visningsfönstren för alternativporr. Här visas filmer i kategorierna ”hetero”, ”bög”, ”lesbisk” och ”trans”, men också ”icke-explicit”’, ”animation” och ”dokumentär”. Ambitionen är att publiken ska ta del av filmer ur alla kategorier – inte bara den som speglar den egna identiteten, menar två av festivalarrangörerna, Jürgen Brünning och Manuela Kay.

Emilie Jouvet tycker också att det är viktigt att lesbisk porr ses av bögar och straighta män – även om hennes filmer främst är gjorda för kvinnor och lesbiska som vill se tjejer ha sex. ”I heteroporren används lesbiska ofta för en manlig fantasi. På så vis har representationen av lesbiska blivit totalt perverterad. Det är viktigt att vi skapar våra egna bilder, fantasier och visar vad vi gillar”, säger hon. Samtidigt påpekar hon att hon helst vill kalla sina filmer för queerporr eftersom de inte bara görs med lesbiska i rollerna, utan även med transkillar och bisexuella tjejer.

Jouvet har sin bakgrund i konstvärlden och ser sig främst som en konstnär som även gör porr. Filmerna som visas på årets festival är mer konceptuella än pornografiska. Filmen The apple är en rytmiskt klippt performance med burleskartisten och femme-aktivisten Wendy Delorme som onanerar med ett äpple. Viscious är en musikvideoliknande kortfilm med den kanadensiska artisten Mz Sunday Luv som Jouvet filmar under bondage. ”Vi träffades för några år sedan och blev nära vänner. Hon var så nervös att jag ville se vad som hände om jag band fast henne”, berättar hon i samband med visningen av filmen.

I Blanc X, som Jouvet gjorde när hon gick på konstskola, använder hon en vibrerande dildo som tandborste. ”I konstskolan uppfattades mina bilder på lesbiska som pornografiska även om de inte var sexuella. Om det var straighta par på bilderna var inte reaktionen densamma. Lesbisk blev synonymt med porr”, säger hon. Därför började hon arbeta med porr som tema, fortfarande utan att bilderna var pornografiska. När hon insåg att det inte finns så många representationer av lesbiska bestämde hon sig för att börja göra porr.

One night stand är på många sätt ett typexempel på lesbisk porr så som den sett ut sedan sexradikaler i Kalifornien fattade kameran i mitten på 80-talet. Filmen innehåller genretypiska drag som sprutorgasmer, säkert sex och en dokumentär stil i en autentisk queer miljö. Jouvet försöker behålla känslan av verklighet genom att inte redigera bort små misstag med glidmedel, dålig tajming eller tampongsnören. ”Jag vill inte att det ska vara så rent och fint, utan mer som i verkligheten. Det känns mer spännande.”

Filmen, som var den första franska lesbiska porrfilmen, inleds med intervjuer med de medverkande som förklarar sina tankar och känslor inför att göra filmen. Cameron vill bryta tabun omkring lesbisk sexualitet och visa att den inte bara är mjuk och erotisk. Kael tycker det är viktigt att representera transkroppen. Andra pratar om exhibitionism och om att utmana sig själva. De flesta beskriver upplevelsen som både skrämmande och njutbar. Jouvet menar att det var viktigt att publiken också fick se tjejernas personligheter. Det här är filmens politiska dimension. Jag frågar henne om hon tycker att politik och njutning hänger ihop. ”Ja, de hör ihop”, svarar hon. ”Jag tror att uppfattningen av att se någon ha sex förändras när du också lyssnar till vad hon tänker om det, vad hon känner. Det blir mer komplext och får fler dimensioner.”

Jouvet menar att det är lättare för publiken att relatera till sig själva om de också ser intervjun. ”I porr förlorar människor en del av sin identitet. Om du bara ser sex så kan du inte föreställa dig tjejens liv. Men genom att lyssna när hon pratar kan du koppla till ditt eget liv, dina vänner, du kan se att det där är som jag, jag har vänner som är så. Man kan se sig själv i filmen.”

One night stand är samtidigt också en unik film inom genren med sin starka pulserande närvaro. Jouvet filmar intimt och nära med mini-dv och skapar en intensiv fysisk påtaglighet. Många upplever att filmen uttrycker en ny sorts energi, rå sexualitet och begär. ”När jag filmar försöker jag fokusera på uttrycket, på känslan. Jag vill inte bara visa den tekniska delen av till exempel penetration, utan ansikten och ljud. Jag försöker att inte avbryta, utan låter tjejerna ha sex och filmar runt för att vara nära verkligheten och känslan i ögonblicket”, berättar Jouvet.

Hon undviker att ge regi under sexet, men pratar igenom med de medverkande inför inspelningen så att hon vet vad de vill göra och vilken typ av sex de vill ha. ”Ibland har jag en idé, men det är inte alltid jag fokuserar på den. Jag låter dem bestämma vad de vill och oftast har de bättre idéer än jag. Det finns miljoner idéer. Mycket mer än min egen sexualitet”, säger hon.

Ibland gör folk saker i Jouvets filmer som de inte gjort förut, vilket också har förändrat deras sexliv efteråt. ”Ofta bestämmer de att göra något som de verkligen vill testa, som de kanske var för blyga att testa i verkligheten. Så de provar framför kameran. Jag vet inte varför”, tillägger hon och skrattar. Jag undrar om hennes egen sexualitet har förändrats av att spela in porr. ”Ja, det tror jag”, svarar hon. ”För jag upptäcker nya praktiker som jag känt till men aldrig provat. När jag filmar får jag ibland lust att prova nåt själv.”

När jag frågar henne hur hon ser på festivalens pågående diskussionen om huruvida det är möjligt att framställa kvinnors orgasm på film, svarar hon utan att tveka: ”Jag tror att det är högst möjligt att representera den, för det är nåt du kan se och känna. När du är väldigt nära någon som njuter kan du känna om njutningen är hög eller låg genom att fokusera på andningen, på händerna och ögonen. Och om du fokuserar på fittan kan du se sammandragningar och hur färgen förändras. Så jag tycker inte det är svårt att visa kvinnlig orgasm.”

Annons