Pella Kågerman och Hugo Lilja långfilmsdebuterade 2018 med filmatiseringen av Harry Martinsons ikoniska rymdepos Aniara. Duon arbetar nu på sin andra sci-fi-film, Egghead Republic. De harmoniskt stillsamma rymdmiljöerna från Aniara har nu bytts ut mot stökiga sandstormar, ännu stökigare maktdynamiker, radioaktiva zoner och psykedeliska kaktusrus.
Egghead Republic är, precis som Aniara, baserad på en bok. Regiduon menar dock att filmen är en mycket fri tolkning av den litterära förlagan, Arno Schmidts Die Gelehrtenrepublik från 1957. Vissa delar av filmen är tagna från boken medan andra är inspirerade av Pella Kågermans eget liv.
Filmen utspelar sig år 2004 och handlar kortfattat om hur ett reportageteam på fyra personer från tidningen Kalamazoo Herald (baserad på Vice Magazine, ett kultur- och livsstilsmagasin känt för sin råa gonzojournalistik, där Pella Kågerman själv arbetade i tjugoårsåldern) reser till Kazakstan för att spela in ett videoreportage i en mystisk, radioaktiv zon dit väldigt få har tillträde.
Filmens protagonist, den unga illustratören Sonja, spelad av Ella Rae Rappaport, följer med på resan i hopp om att den ska bli startskottet för henne att få illustrera tidningens omslag. Självfallet går saker och ting snett, och stämningen i reportageteamet blir alltmer ansträngd. Förutom Sonja består teamet av Kalamazoo Heralds maktlystne grundare Dino Davies (Tyler Labine) samt fotograferna Gemma (Emma Creed) och Turan (Arvin Kananian).
Egghead Republic spelades in på Gotland under 2023 och befinner sig nu i postproduktion. Inför intervjun har jag fått en länk till den ännu inte helt färdiga versionen.
När jag tar hissen upp till regiduons kontor står dörren redan öppen. Jag kliver in i en familjär atmosfär. Utöver att vara kollegor är Hugo Lilja och Pella Kågerman också ett par, på golvet kryper deras yngsta son Otto, ett år gammal, runt bland gosedjur och leksaker.
Några minuter in i intervjun frågar Pella Kågerman om det är något jag upplevde som otydligt i filmen. Jag svarar att jag stundtals kände en viss förvirring över vissa beslut som filmens protagonist Sonja tar.
Pella: Är du jagsvag? Jag har en teori om att Egghead framförallt tilltalar de som är jagsvaga. Du kanske är en väldigt stabil person?
Jag: Jag vet inte. Jag identifierar mig inte som jagsvag, men alla är väl mer eller mindre jagsvaga?
Pella: Men du skulle liksom inte äta bajs för att få vara med och leka på skolgården?
Jag: Nej. Det hoppas jag inte i alla fall.
Pella: För det skulle säkert jag göra. Jag är lite ängslig i grunden, något av en pleaser. Sen tror jag att jagsvaghet samexisterar med megalomani, en uppblåst självbild går ofta hand i hand med en svag självbild.
Hugo: Det beskriver rätt bra hur vi ser på Sonja. Hon har en stark agenda men är beredd att gå över sitt eget lik för att nå sitt mål.
Pella: Precis, hon hade nog inte kunnat gå över andras lik för att nå sitt mål men hon hade definitivt kunnat göra skada på själv. Där kan säkert filmen kopplas till någon form av självhat.
På tal om agendor så undrar jag hur det fungerar att både leva och arbeta tillsammans? Blir det stökigt när ni inte är överens om kreativa beslut?
Hugo: För det mesta är vi väldigt synkade när det gäller smak. Självklart finns det saker vi inte alltid är överens om, men en stor fördel är att vi alltid befinner oss i samma mentala cykel. När det känns tungt, känns det tungt för oss båda, men när saker och ting går framåt är vi båda lika lyriska.
Pella: Exakt. Man har liksom samma menscykel.
Hur går ni tillväga när ni formar era karaktärer och deras personligheter? Har ni samma syn på det?
Hugo: Det byggs fram organiskt. Det som är genomgående är att vi båda letar efter mänskliga brister. Vi gillar skeva karaktärer.
Pella: Jag har alltid varit intresserad av att försöka göra bikaraktären till huvudroll. Det är alltid mer fascinerande att titta på mingelbilder och fundera över vem som står bredvid den som fotas, den som är ”plus en” på gästlistan. De som är med i sammanhanget men inte är drivande. Det är en typ av karaktär som är fascinerande men också rätt svårgestaltad på film.
Pella Kågerman berättar att de ofta arbetar med så kallade ”tyckartrådar”, där de samlar in åsikter från vänner och bekanta om vad som kan förbättras och förtydligas i deras filmer.
Hur hanterar ni det om 20 bekanta ger er 20 olika, motstridiga råd?
Pella: Att folk tycker olika behöver inte vara ett tecken på att något måste förändras men om väldigt många har samma åsikt så måste man lyssna.
Vad har varit mest utmanande under processen med Egghead Republic?
Hugo: Budgeten bantades ner mycket under processen. På många sätt var det nog i och för sig bra. Förproduktionen blev billig och punkig vilket passar oss bra, men sen blev postprocessen så inåt helvete jobbig. Eller vad känner du?
Pella: Ja, postproduktionen har bestått av mycket suck och pust och tandagnissel. Mitt i klipp-processen fick vi även en oplanerad bebis som har fördröjt allt ytterligare.
Så här i filmens slutskede, känns det som att ni har förverkligat den vision ni bar på i början av processen?
Pella: Ja det tycker jag verkligen att vi har.
Avslutningsvis – Vad inspireras ni av?
Pella: Vi inspireras mycket av Kubrick. Han uttryckte någon gång att man inte ska betrakta sig som expert. Man ska värdera sin icke-kunskap. Filmskapande ska ju vara något undersökande, där uppstår det lustfyllda för mig. Om man tror sig veta exakt hur processen ska gå till från början tror jag att det lätt kan gå snett. Man ska våga betrakta sig själv som amatör.
Premiären för Egghead Republic är ännu inte fastställd men regissörerna planerar för att det blir i slutet av 2025 eller under 2026
