En av de första utställningar som anordnades på Centre Pompidou var ”Une histoire du cinéma”, en serie visningar av experimentfilm. Utställningen – för det var just vad filmvisningsserien kallades – ägde rum 1976 och sattes samman av filmskaparen och filmmuseichefen Peter Kubelka, filmteoretikern Annette Michelson och Pompidous Alain Sayag. Tanken var också att dessa 60 filmvisningar skulle ligga till grund för Pompidous filmsamlingar. Att just filmen skulle föräras uppmärksamhet så tidigt – ett år innan Pompidous lokaler stod färdiga – är mindre förvånande sett till att det var Pontus Hultén, inte bara före detta chef på Moderna museet utan också filmskapare, som ledde arbetet på Pompidous Musée National d’Art Moderne. Mer förvånande är dock det motstånd som initiativet mötte.

Detta motstånd berodde i huvudsak varken på att undergroundkulturen skulle institutionaliseras eller att filmkonsten skulle införlivas på ett konstmuseum. Istället kom det från filmvärlden. Henri Langlois, chef på la Cinémathèque française motsatte sig inte bara utställningens rubrik (”Filmhistorien”) utan även att den organiserades utan honom. Han fick gehör från kulturpolitikerna och Pompidous utställning invigdes därför på la Cinémathèque med rubriken ”En filmhistoria”. Därefter motarbetade han visningarna så grovt att Pompidou ansåg det nödvändigt att reprisera dem på annan plats kort därefter. Ett år senare repriserades den på nytt eftersom franska filmskapare och historiker hade protesterat mot den nordamerikanska dominansen i filmurvalet – och då med fem kompletterande visningar av fransk film.

Hela denna historia finns beskriven i boken L’histoire d’une histoire du cinéma, sammanställd av Enrico Camporesi och Jonathan Pouthier och utgiven av Pompidou och Paris Expérimental (2022). Boken består av ett faksimil av utställningens katalog, kompletterad med en rad högst läsvärda essäer, intervjuer och arkivdokument.

I det senaste och sista numret av Cinema Scope (Nr. 97 2024) skriver Erika Balsom om vår tids maniska törst efter ”bortglömda” filmhistoriska verk som i och med filmarvens digitalisering plötsligt överflödar såväl dukar som skärmar. Och i en sådan era är det uppfriskande att ta del av en historia som visar att det nu kanske är dags att rikta blickarna bort från arkivens dammiga filmhyllor till deras ännu dammigare pappersarkiv.

Titel: L’histoire d’une histoire du cinéma

Redaktörer: Enrico Camporesi, Jonathan Pouthier

Förlag: Centre Pompidou, Paris Expérimental

År: 2022

Finns att beställa via Centre Pompidous webbshop.