Ta rådet från några med äkta cineast-fomo: lär dig acceptans. Du kommer inte hinna se allt. Allt du ser kommer inte vara bra men det är ingen anledning att gräma sig över att man borde valt det där mongoliska coming-of-age-dramat på Haga istället. En festival är till för att smaka på världen och stifta nya bekantskaper, somliga blir kanske mer bestående än andra. För att ändå göra beslutsångesten något mer lätthanterlig guidar FLM till 23 utvalda festivalfavoriter i katalogen! 

 

SEKTION: MASTERS

 

Grand tour (Miguel Gomes) Kan även ses med onlinepass på Draken film.

Relationsdrama som utspelar sig i Sydostasien anno 1918. Gomes fria uttryck som sammanväver spel-och essäfilm väcker nyfikenheten. Både formen och miljöerna för tankarna till Marguerite Duras prosa. Ifall du undrar varför du inte känner till denna mästare så kan vi trösta med att hans filmer aldrig haft ordinarie biopremiär i Sverige. Men Gomes upprätthåller sin position som kritikerdarling på internationella festivaler och tack och lov finns GIFF här för att låta oss lära känna regissören bättre!

 

Misericordia (Alain Guiraudie) Kan även ses med onlinepass på Draken film.

Alain Guiraudie är duktig på mystik, se exempelvis Främling vid vatten. Misericordia utlovar, utöver mystik, ett “knasigt rollgalleri av kåta präster, odugliga Kling och Klang-konstaplar och förföriska änkor.” En dröm för den som lockas av det absurda.

 

Youth (Hard times) och Youth (Homecoming) av Wang Bing

I sin hyllande recension av Youth (Spring), den första delen i den kinesiske regissörens trilogi, skrev Johannes Hagman förra året: “Textilverkstaden blir i sin tur en plats för misslyckat flörtande eller smågnabb med kollegan, där arbetet ständigt avbryts av gräl, flams, skämt och upptåg. Det är som om arbetarna, i sin nya miljö långt hemifrån, befinner sig på ett ungdomsläger fyllt av intriger och känslostormar. Kanske är detta också den perfekta bilden av arbete i dagens Kina – till lika delar en gulagvistelse och ett semesterkollo i rovkapitalismens tjänst.”

 

Nu visas de två andra delarna om Kinas unga industriarbetande befolkning på festivalen och vi väntar på att få bänka oss framför båda!

 

Bird (Andrea Arnold)

Hon är tillbaka! Arnold gör inte långfilmer alltför ofta, dokumentären Cow kom senast 2021 och innan dess American Honey 2016. När FLM såg den i Cannes kändes det lite som att Arnold börjat sampla sin egen stil med fattiga barn, unga föräldrar som knappt slutat vara barn själva, djur och semidokumentärt foto. Här bryts dock vissa av dessa troper och det med råge. Franz Rogowski och Barry Keoghan i rollistan och Burial på soundtracket vill vi rekommendera alla att se den men med öppna ögon, glömt allt ni sett tidigare. Eller vänta tills biopremiären. 

 

SEKTION: VOYAGE

 

Dead lover (Grace Glowicki)

Experimentell och gränslös body-horror komedi om jakten på kärlek till varje pris – protagonisten går bokstavligt talat över lik för romantiken. Spännande indietolkning av Frankensteins monster. 

 

Who by fire (Philippe Lesage)

Vad händer när man sammanför dysfunktionella kulturmän och osäkra tonåringar i en stuga i skogen? Cabin fever i sin mest extrema form och en storslagen, medryckande dansscen bland annat. 

 

Trains (Maciej J. Drygas)

Är en dokumentär om tågets historia verkligen det roligaste vi kan tänka oss? Med beskrivningen “Monumental, virtuos arkivdokumentär om tåget, både som revolutionerande teknisk landvinning och central del av förstörelsens maskineri under Europas 1900-tal” så känner FLM, sign us up! Det finns inget bättre än lite hederlig arkivfilm att få försjunka i för att tänka på teknikens framsteg och snedsteg en regnig söndag i Göteborg. 

 

Julies tystnad (Leonardo Van Dijl)

FLM såg filmen i Cannes och knockades av det snygga, lätt artificiella fotot som känns så definierande för flamländska ljusförhållanden och som ramar in den elegant berättade historien om en tennistjej vars lärare anklagas för övergrepp på en annan flicka i gruppen. Vi förstår, och vi vet ändå ingenting. En känsla få filmer lyckas förmedla.

 

SEKTION: INTERNATIONAL COMPETITION

 

Vermiglio (Maura Delpero) Kan även ses med onlinepass på Draken film.

En syditaliensk desertör inkräktar en liten by i de norditalienska bergen, och hans ankomst skakar om tillvaron i det lilla samhället. De otroligt vackra tablåerna är förföriska och lockar in en. En stark tävlingskandidat som redan vunnit jurypriset i Venedig i fjol!

 

All we imagine as light (Payal Kapadia) Bild ur filmen illustrerar denna artikel. Kan även ses med onlinepass på Draken film. 

FLM gick miste om en biljett till filmen i Cannes där Kapadia erhöll Grand Prix men lyckades sedan se den i Karlovy Vary och skrev då så här: “Efter att ha golvats av hybriddokumentären A night of knowing nothing på CPH:DOX 2021 och tagit hem filmen till Sverige genom filmvisningsprogrammet DIA har nyfikenheten på Kapadias första långa spelfilm varit stark! Att hon vann jurypriset i Cannes gav Duplantiskänsla på höjden av förväntningar. Resultatet? De överträffades. Samma tematik som i A night of, med en kärlekshistoria mellan en hinduisk kvinna och muslimsk man, men här sammanvävt med två andra kvinnors liv. Aldrig har jag sett Mumbai skildrat på detta vis, som Blade runner betraktat genom en blågrön glaskula. Roliga skämt om hinduisk tinderdejting, putslustig musik som möter melankolin i en kromad riskokare skickad från en frånvarande äkta man i Tyskland och en vacker magisk slutscen om erkännande och försoning.”

 

Measures for a funeral (Sofia Bohdanowicz) Kan även ses med onlinepass på Draken film.

Lika bra att erkänna det, FLM älskar filmer om klassiska musiker. Med det sagt, alla filmer är inte bra men vi släcker vår törst efter nyfikenheten på denna värld varje gång vi får tillfälle. Den unika kanadensiska regissören Bohdanowicz drama om kvinna som fascineras av äldre framgångsrik violinist och samtidigt vill förstå och försonas med sin egen mammas misslyckade violinkarriär känns lovande.

 

SEKTION: FOCUS DISOBEDIENCE

 

På armlängds avstånd (Jimmy Olsson)

En serie som driver med den contentifierade kulturen, är det vad vad vi saknat? Spontant tackar FLM nej till fler kultursatirer á la Ruben Östlunds typecastade parodier men något fångar vårt intresse. Är det kombinationen Anna Odell, en drift med uttrycket ”armlängds avstånd” eller att hela idén bygger på en person som genomgår en livskris och vänder sig till kulturen för att få hjälp? Vi är beredda att bänka oss för att ta reda på vad detta oväntade svenska lilla spektakel har att erbjuda. Visas i sektionen Focus: Disobedience. Anna Odells CV ger en misstanke om att det kanske var hon som kurerade hela sektionen. 

 

Chronicles of the absurd (Miguel Coyula) 

Dokumentär som skildrar förtrycket mot oberoende konstnärer i Kuba. En modig konfrontation som lyfter vikten av konstnärlig självständighet. Visas i den lite präktiga kategorin Focus: Disobedience som tänder strålkastarljuset på civil olydnad. Den egensinnige filmskaparen Coyula kan knappast reduceras till endast politiskt motstånd men vi klagar inte så länge filmen – som prisades på dokumentärfestivalen IDFA i november – nu får möta en svensk publik! FLM träffade Coyula i sitt hem i Havanna och i vårens kommande temanummer om kubansk film kan ni läsa intervjun. Bli prenumerant idag och få numret hem till brevlådan!

 

No other land (Basel Adra, Rachel Szor, Hamdan Ballal, Yuval Abraham)

FLM skrev om den omtalade filmen om israeliska bosättningar på Västbanken som vann flera tunga internationella priser förra året när vi såg den på dokumentärfilmfestivalen CPH:DOX. En vacker film om ett trasigt samhälle och två mäns framväxande vänskap mot fond av en av historiens mest långdragna tragiska konflikter. FLM:s Olga Ruin skrev: “Efter flera gemensamma suckar men även en del skratt under filmens gång så sprider sig en påtagligt osäker känsla när eftertexterna rullar. De flesta sitter kvar, någon börjar klappa i händerna och somliga stämmer in men ingen verkar helt veta med vilken reaktion vi ska lämna salongen. Den kollektiva tveksamheten känns plötsligt som en styrka för ur den uppenbarar sig behovet av verklig diskussion.”

 

Lika mycket som filmen handlar om aktivism handlar den också om medveten journalistik som med vågar vara hård mot sin egen regissör Yuval Abrahams bitvis naiva tro på att hans egna artiklar ska förändra situationen. 

 

Det heliga trädets frukter (Mohammad Rasoulof)

En familj skakas under Kvinna-liv-frihet-upproret i Iran. Moraliska frågor och familjeband kommer i kläm i vad som både är ett stilistiskt drama och en kittlande thriller. Jurypriset i Cannes. En sorglig påminnelse om upproret som delvis gick om intet och samtidigt en fin insikt att filmen kan bära vidare och ge nya lager till de frågor som för tillfället har svårt att göra sig hörda på gatan i en av världens mest förtryckande regimer. Missa inte att det är Q&A med regissören två av tre visningar!

 

SEKTION: VISIONARIES

 

Jimmy (Yashaddai Owens)

Svartvit spelfilm om den intellektuelle postkoloniala amerikanske tänkaren och författaren James Baldwins tid i Paris? Eh, ja tack! Dessutom med regissörsbesök under två av de tre visningarna. FLM har redan bokat biljetterna för att höra regissören Owens lägga ut texten om sitt filmskapande. 

 

Viet and Nam (Minh Quy Truong)

Efter att ha besökt filmestivalen Karlovy Vary förra sommaren skrev FLM:s Rebecca Gonzalez León såhär: “Kondenserad slow cinema i perfektion. Den bästa filmen jag såg under hela Karlovy Vary. Filmen rör sig mellan Vietnams dåtid och nutid, under och över jord, lika vackert och tätt sammanvävt som de två älskarnas famnar vars kärleksberättelse vi följer. Poetisk rättvisa dränkt i gulgröna toner.”

Behöver vi säga mer? 

 

Fire of wind (Marta Mateus)

I sin festivalrapport från Locarno förra året beskrev Johannes Hagman Fire of wind en nypa frisk luft i ett kvavt rum. “Den starkt stiliserade filmen utspelar sig på en vingård i södra Portugal, där en lös tjur sätter skräck i skördearbetarna. Kännare av portugisisk film lär visserligen kunna identifiera influenser från en regissör som Manoel de Oliveira i hur Mateus blandar dokumentära inslag med teater och mytologi med lokalhistoria. Odiskutabelt är att filmen når stor visuell uttryckskraft med enkla medel. De nattliga närbilderna av arbetarnas lövskuggade ansikten där de sitter uppflugna på trädgrenarna kan inte beskrivas som annat än hänförande.”

 

SEKTION: GALA

 

The end (Joshua Oppenheimer)

En musikal med Tilda Swinton och George Mackay som spelar medlemmar i en välbärgad familj som gömmer sig i en bunker under jorden efter att apokalypsen inträffat? Ja, nej, kanske? Filmen har kallats både en av fjolårets bästa och sämsta filmer. Är vi nyfikna på vad dokumentärfilmaren Oppenheimer (The act of killing, The look of silence) har hittat på för galenskap? Om vi är! Regissörsbesök på Draken!

 

Queer (Luca Guadagnino)

Ja ja, den kommer på bio snart men om du inte kan hejda dig så boka en biljett till Guadagninos nya erotiska film redan idag! I FLM Nr 68 skrev vi om den före detta Bond-skådespelaren Daniel Craig plötsligt börjat winga en riktig cool kalufs. Föga visste vi då att det var på grund av rollen som den olyckligt förälskade William Lee i denna Burroughs-filmatisering. Fest, fest, fest.

 

Brutalisten (Brady Corbet)

När FLM:s skribenter sammanställde sina årsbästalistor för 2024 fick de även svara på frågan vad de hoppas på under 2025. Charlotte Wiberg skrev: “Jag hoppas att The brutalist är precis så bra som jag just nu föreställer mig att den är.” Efter att ha vunnit pris för bästa regi i Venedig förra året har hyllningarna fortsatt strömma in över den Oscarsnominerade Brutalisten. Nästan jobbigt hur höga förväntningarna är på filmen där Adrien Brody spelar judisk flykting som kommer till USA och bygger modernistiska hus. Men lika bra att ta tjuren vid hornen och se mastodontfilmen som är över tre timmar lång… Låt oss fira att the grand story ännu lever!

 

 

SEKTION: NORDIC COMPETITION

 

Leva lite (Fanny Ovesen)

En festlig tågluffskväll som resulterar i en blackout och en pojkvän som känner sig bedragen? Hmmm, någonting väcker nyfikenheten men det är inte filmens synopsis utan istället långfilmsdebuterande regissören Fanny Ovesens egna ord när hon talade om filmen på Svenska filminstitutets presentation av vårens svenska premiärer. Hur kommer det sig att en kvinna hellre tar hand om känslorna som kommer av ett potentiellt svek, än att konfrontera att hon blivit utsatt för ett övergrepp? Ovesen psykologiska djuplodning känns komplex och löftesrik.

 

SEKTION: NORDIC LIGHT

 

Uppföljaren till sommarregn (Victor Johansson)

Om inte för någonting annat så borde den här filmen få pris för bästa affisch. Man vet aldrig vad man kan vänta sig från Johansson, från Under Gottsunda till Windows förenar han tidig Harmony Korine med svensk förstadstristess som samtidigt aldrig blir tråkig eftersom personerna verkar leva efter Adam Drivers devis i Girls: “Boring are for stupid people.” I Uppföljaren till sommarregn handlar om en liten grupp cineaster som en dag får syn på huvudrollsinnehavaren i en kultförklarad film. Nu vill de göra en uppföljare! Be kind rewind möter Birdman som möter en unik svensk filmröst som säkert inte skulle hålla med om någon av dessa beskrivningar men det gör oss inte mindre nyfikna för det!

 

Göteborgs filmfestival pågår 24 januari – 2 februari på utvalda biografer i Göteborg och på Draken film där du kan se ett digitalt utbud av programmet. För att boka biljetter och läsa mer om programmet, besök goteborgfilmfestival.se.