Dikten är en del av vårt försök att utvinna poesi ur det svenska filmåret, som publicerades i senaste numret. Läs en introduktion till projektet här.
Hur närmade du dig uppgiften att poetisera Johan Falk – kodnamn: Lisa?
Jag ville accentuera tendensen i filmen, vars generella formel jag tolkar som en fascistisering av den svenska polisfilmen. På sätt och vis är den så pass övertydlig, så min uppgift som poet blir onödig, men en alltför remixande abstrahering skulle verka avpolitiserande.
Är film något du även annars inspireras eller använder dig av i ditt skrivande?
Jag kan inte påstå att jag generellt är inspirerad av film, men jag kan ta upp tre specifika exempel på filmbaserat skrivande i min produktion: I boken Folkets bio, som jag skrev med poeten Peder Alexis Olsson, använde vi oss av bildrutor ur filmer vilka vi beskrev och på så vis skapade dikter. En liknande metod har jag använt i Land skall med lag byggas där jag konstruerade SF-inspirerade dikter med utgångspunkt från Blade runner. I Die Leiden des jungen Werthers (alphabetish) var jag inspirerad av flicker films då jag ville skapa en skakig typografisk upplevelse i kontrasten mellan det hårda svarta frakturtypsnittet och det vita papperet. Just nu arbetar jag faktiskt med en film tillsammans med konstnären Ragnar Persson, där stillbildsfotografier rekontextualiseras av en voice over.
Pär Thörn är poet, performanceartist och ljudkonstnär. Hans senaste bok är seriesamlingen Ordningen upprätthålls alltid som utkom i fjol.
