Matti Bye, kompositör. Bästa originalmusik för 2009 Maria Larssons eviga ögonblick och 2013 för Faro
Bästa internationella: Werkmeister Harmonies av Béla Tarr (2000). Tarrs bildmagi och berättelser är en lycka och gör livet rikare.
Bästa svenska: Konsten att städa (2003) av Nina Hedenius. Nina Hedenius öga hjälper oss att återupptäcka verkligheten.
Anna Eborn, dokumentärfilmsregissör. Bästa dokumentärfilm 2019 för Transnistra
Bästa internationella: In Vanda’s room (2000) av Pedro Costa. För filmens ljussättning, insisterande tagningar, metod, plats och karaktärer.
Bästa svenska: Maggie vaknar på balkongen (2008) av Mark Hammarberg, Ester Martin Bergsmark och Beatrice Andersson. För filmens oförglömliga huvudperson och hennes kontaktförsök och samtal med människor i Malmö.
Lena Einhorn, dokumentärfilmare, manusförfattare och läkare. Bästa manus 2005 för Ninas resa
Bästa internationella: Monster av japanska Hirokazu Kore-eda från 2023. Intelligent och berörande film på samma gång, om en händelse sedd ur tre perspektiv.
Bästa svenska: Konspiration 58 av Johan Löfstedt från 2002. En briljant mockumentär, som på ytan handlar om Fotbolls-VM 1958, men egentligen handlar om något helt annat.
Mia Engberg, dokumentärfilmare och regissör. Bästa dokumentärfilm 2013 för Belleville baby
Bästa internationella: Dahomey (2024) av Mati Diop. En briljant filmisk gestaltning av ett komplext ämne. Fantasifull, gripande och politisk utan att vara enkelspårig. Man blir så glad när någon tänjer på filmberättandets gränser.
Bästa svenska: Slåss (2009) av Clara Bodén. En liten pärla till film. Clara Bodén har ett unikt tilltal och en förmåga att berätta om världen på ett precist och egensinnigt sätt. Svensk film när det är som bäst.
Christian Holm, ljuddesigner. Bästa ljuddesign 2018 för gräns.
Bästa internationella: Guds stad (2002) av Fernando Meirelles. För internationella filmer är det ju mycket svårare. Men en film jag gillar för stil och innehåll är Guds stad.
Bästa svenska: Gräns av Ali Abbasi. Mitt val blir Gräns (lite färgat för jag har själv varit del av filmen) som känns relevant och tidlös.
Carl Javér, dokumentärfilmsregissör. Bästa dokumentärfilm 2018 för Rekonstruktion Utøya
Bästa internationella:The act of killing (2012) av Joshua Oppenheimer. För att den tänjde på gränsen för vad man får göra; för att den var en fysisk upplevelse att se; för att den drog i de etiska och moraliska gränserna; för att den hade estetisk verkshöjd och politisk udd; för att den var klippt utan tvekan och för att den var ett uthållighetstest från filmarnas håll i att genomföra sin vision. En film som omdefinierade dokumentärfilmen och skapade debatt. Vill också lyfta fram Niels Pagh som klippt den. Som många dokumentärer finns en ibland överväldigande del i processen i klippningen. Niels har förvaltat materialet mästerligt.
Bästa svenska: Searching for sugar man (2012) av Malik Bendjelloul. En film som var svår att värja sig emot. Den öppnade vägen för svensk dokumentärfilm internationellt, gav den självförtroende och fångade världens hjärtan. Maliks arbete som sagoberättare i dokumentärform är väl värd att hyllas. Smart, engagerande och folkligt förutspådde den var dokumentärfilmen skulle gå tillsammans med streamingtjänsterna de kommande åren. Både musik, en slags true crime och samtidigt väl förankrad i en svensk dokumentär berättartradition.
Joel Kinnaman, skådespelare. Bästa manliga huvudroll 2010 för Snabba cash
Bästa internationella: There will be blood (2007) av Paul Thomas Anderson.
Bästa svenska: The square (2017) av Ruben Östlund.
FLM söker fortfarande Joel Kinnaman för en längre kommentar till sitt svar.
Lisa Langseth, manusförfattare och regissör. Bästa manus 2010 för Till det som är vackert
Bästa internationella: Titane (2021) av Julia Ducornau. Jag uppskattar att bli förvånad, förbryllad och överkörd när jag ser en film. Jag ser mycket och ändå händer just detta väldigt sällan. Titane tog mig med storm.
Bästa svenska: Miraklet i Gullspång av Maria Fredriksson. För den som är öppen för att orsak och verkan inte helt går att kartlägga i livet är denna film ett guldkorn. Filmen lyckas återförtrolla världen.
Anki Lidén, skådespelare. Bästa kvinnliga biroll 2009 för I taket lyser stjärnorna
Bästa internationella: The zone of interest (2023) av Jonathan Glazer. Beskrivningen av Auschwitz, familjen Höss och deras familjeliv är så helsjukt och obegripligt! Griper tag länge.
Bästa svenska: Lilja 4 ever (2002) av Lukas Moodyson. En otroligt berörande film om det otäcka ämnet trafficking.
Marcus Lindeen, dokumentärfilmsregissör. Bästa dokumentärfilm 2010 för Ångrarna
Bästa internationella: Främling vid vatten (2013) av Alain Guiraudie. Jag älskar den här filmen. En erotisk thriller som spelar i en liga helt för sig själv. Här kan man verkligen prata om förtätad stämning i en film som är full av passion och sexuellt begär, och samtidigt är djupt obehaglig och skrämmande. Den utspelar sig på en undanskymd cruisingplats vid en sjö där män träffas för tillfälligt sex samtidigt som den parallellt följer en spirande kärlekshistoria och en slags mordgåta. Jag har sett om den flera gånger och får ibland märkliga flashbacks från filmen när jag ser huvudskådespelaren Pierre Deladonchamps sitta och fika på mitt lokala kafé i Paris. Verkligheten och fiktionen flyter ihop.
Bästa svenska: Att välja en svensk film är svårare. Kan jag inte få välja en norsk? I så fall vill jag verkligen hylla Kärlek (2024), som är delen i Dag Johan Haugeruds Oslo-trilogi om homosexualitet och som kom ut nu i år. Precis som Främling vid vatten skildrar den också cruising, fast ombord på en färja utanför Oslo. Haugerud har en så inkännande och varm tonträff i sin skildring av möten mellan människor. Han lyckas verkligen skapa samtal på filmduken som man önskar att människor kunde ha i verkliga livet.
Nathalie Álvarez Mesén, manusförfattare och regissör. Bästa film, regi och manus 2022 för Clara Sola
Bästa internationella: The wonders (2014) av Alice Rohrwacher
En film som fångar barndom och natur med en blick som känns både drömlik och sann. Som när man inte vet om något är ett minne eller en dröm. Den är så stilla och oförklarligt vacker. Gråter alltid vid eftertexterna men vet inte riktigt varför.
Bästa svenska: Nånting måste gå sönder (2014) av Ester Martin Bergsmark. Kärleken i den här filmen går rakt in i kroppen. Mitt hjärta slog hårt för karaktärerna. Så mycket längtan, skörhet, sanning, power. Något händer i min bröstkorg när jag tänker på den här filmen.
Tora Mkandawire Mårtens, dokumentärfilmare och regissör. Bästa klippning och dokumentärfilm 2016 för Martha & Nikki
Bästa svenska: Min svenska favorit under de senaste 25 åren är Levan Akins Passage. För att den fångar och tar vara på stämningar och ögonblick på ett helt unikt sätt. Jag älskar också huvudkaraktärernas relation, lite otippad men så mänsklig, med mycket värme och igenkänning. Jag älskar filmen Passage!
Bästa internationella: En film som verkligen gjort djupt intryck på mig är Charlotte Wells Aftersun (2022). Jag älskar den just för att den stannat kvar hos mig, och för att jag så tydligt minns filmens stämningar och bilder. En egen bildvärld som jag blev en del av. Aftersun har också inspirerat mig i mitt arbete eftersom den bygger på minnen, något som jag själv jobbat med i min senaste film Aleque & Issay.
Lukas Moodysson, manusförfattare och regissör. Bästa film, regi och manus 2002 för Lilja 4-ever
Bästa internationella: Spirited away (2001) av Hayao Miyazaki. Jag är kanske inte rätt person att fråga om 2000-talets bästa filmer. Jag har sett för lite film i mitt liv och jag kan inte komma på jättemånga från de senaste 25 åren som jag verkligen älskar och bär med mig. På sista tiden har jag sett Agnès Varda och svensk stumfilm och polsk jiddischfilm. Hade jag fått välja en tv-serie från 2000-talet hade jag kanske tagit The office (den amerikanska, jag är inte puritan) och hade jag varit lite mer självupptagen hade jag kanske valt Vi är bäst! (2013). När jag intervjuades av Letterboxd och sa att jag inte ser så många filmer var det någon som syrligt kommenterade att kanske hade jag gjort bättre filmer om jag sett fler, det kan vara sant, men motsatsen kan också vara sann. Jag grubblade länge på vilken jävla film jag skulle välja och till slut trillade polletten ner, självklart en av Miyazaki. Jag tänker på hans universum varje dag. Jag fattar ofta ingenting och det är underbart. Det är alltid vackert och är det något världen behöver så är det mer skönhet.
Bästa svenska: Transnistra (2019) av Anna Eborn. En film med rörande berättelser, fina människor, fint foto och bra musik.
Emily Norling, regissör. Bästa nykomling 2019 för Allt vi äger
Bästa internationella: Anhell69 (2022) av Theo Montoya. En ganska ny film men jag återvänder till den igen och igen. Den luckrar upp hjärnan och hjärtat.
Bästa svenska: Israel Palestina på svensk TV 1958–1989 (2024) av Göran Hugo Olsson. En historielektion precis alla bör ta.
Maud Nycander, regissör. Bästa dokumentärfilm 2007 för Nunnan
Bästa internationella: Amelie från Montmartre (2001) av Jean-Pierre Jeunet. Jag har gått och funderat men landar på Amelie från Montmartre. Kanske trivial, men jag älskar den. Det är något med alla detaljerna och budskapet om att kunna förändra sitt liv. Blir alltid på gott humör när jag ser den. Och så delar jag hennes passion för att knäcka skorpan på en crème brûlée.
Bästa svenska: Lilja 4-ever (2002) av Lukas Moodyson. Den kryper in under huden. Man glömmer den aldrig.
Göran Hugo Olsson, producent och regissör. Bästa klipp 2011 för The black power mixtape 1967-1975 och bästa dokumentärfilm 2014 för Om våld
Bästa internationella: För mig får det bli The filth and the fury (2000) av Julien Temple från år 2000. Därför att det är den enda filmen jag sett på sju föreställningar och efter att den var klar gått direkt till kassan för att köpa en ny biljett till den åttonde. Då är det en jättebra film. Jag har också sett de första 20 minuterna på Moulin Rouge! sju gånger på bio (då hade jag dock passerkort och bodde precis vid bion – så det var inte världens största effort).
Bästa svenska: Den bästa svenska filmen i det 20:e århundradet är Concerning violence med Ms Lauryn Hill och Gael García Bernal, prolog med Gayatri Spivak, baserad på boken Jordens fördömda av Franz Fanon och regisserad av Göran Hugo Olsson, 2014.
”A totally different kind of beast”, som The Guardian sa.
Cilla Rörby, kostymdesigner. Bästa kostymdesign 2012 för Callgirl och 2014 för Gentlemen
Bästa internationella: Kill Bill: Volume 1 (2003) av Quentin Tarantino. Coolare huvudroll får man leta efter och hennes ikoniska kostym fastnade på näthinnan i år framåt. Man vill vara henne helt enkelt och slåss med samma intensitet.
Bästa svenska: Paradiset brinner (2023) av Mika Gustafson. Den golvade mig med sin historia och dess sjukt begåvade unga skådespelare som gick rakt in i hjärtat. Overklig och tragisk, men ändå på något sätt väldigt nära en sanning som skulle kunna bli till i dagens värld.
Lisabi Fridell. Filmfotograf. Bästa foto för And then we danced (2019) och Passage (2024).
Bästa internationella: One battle after another (2025) av Paul Thomas Anderson. Jag ville att filmen skulle pågå för alltid.
Bästa svenska: Belleville baby (2013) av Mia Engberg. Har ett starkt minne av filmupplevelsen på premiären. Jag drogs in i den magiska världen.
Tarik Saleh, manusförfattare och regissör. Bästa manus 2022 för Boy from heaven
Bästa internationella: Leviatan (2014) av Andrej Zvjagintsev. Filmen är ett modernt mästerverk, som om Fjodor Dostojevskij skulle ha klivit upp ur graven och regisserat en film. Skådespeleriet är så bra att de bästa av oss andra ser ut som om vi regisserar långfilmsversionen av The bold and the beautiful. Jag tänker på den filmen minst en gång i veckan.
Bästa svenska: Låt den rätte komma in (2008) av Tomas Alfredson. Nästan allt har sagts om Låt den rätte komma in, hantverket är i absolut världsklass men för mig som är uppvuxen i västerort har den en särskild plats, genom hur Tomas lyckas fånga känslan av Blackeberg på 80-talet. Det är mycket djupare än nostalgi. Han har inte skrubbat bort det som skavde och skrämde. Istället får han mig att minnas min första kärlek mellan höghusen på gården, när inte ens täckjackan lyckades värma en tillräckligt.
Aril Wretblad, filmfotograf. Bästa foto 2006 för Zozo och 2011 för Snabba Cash
Bästa internationella: No country for old men (2007) av Joel och Ethan Cohen. Filmen förenar ett starkt berättande med en tät och oförutsägbar stämning. Bröderna Coen utforskar teman som öde, moral och våld och förstärker det hela genom en suggestiv tystnad istället för traditionell filmmusik. Allt toppas av lysande skådespelarinsatser. Fotomässigt är Roger Deakins mästerlig. Ljus och skuggor används för att bygga intensitet och skapa en rå, realistisk atmosfär. De vidsträckta landskapen speglar ödsligheten, medan de statiska och exakt komponerade bilderna långsamt skruvar upp spänningen.
Bästa svenska: Låt den rätte komma in (2008) av Tomas Alfredsson. Tomas Alfredsson förenar skräck och ömhet på ett unikt sätt. Vänskap och utsatthet skildras med poetiskt foto, lågmäld stämning och starka skådespelarinsatser. Det gör den både gripande och obehagligt suggestiv.
China Åhlander, filmproducent. Bästa film 2012 för Äta sova dö
Bästa svenska: Dokumentären Förvaret av Anna Persson och Shaon Chakraborty (2015) synliggör med smärtsam skärpa hur olika livets lotter falla. När man sett filmen kan man inte längre blunda för de omänskliga öden den skildrar.
Bästa internationella: Dokumentären Bortom Lampedusa (2016) skildrar det lugna vardagslivet på ön Lampdusa som står i stark kontrast till de panikartade tragedier som utspelar sig rakt utanför dess kust med hundratals människor som drunknar i sökandet efter ett bättre liv. Allt hänger ihop och Gianfranco Rosi gör frågan tydlig – vad har vi för ansvar?
Gabriela Pichler, filmregissör. Bästa kortfilm för Skrapsår. Bästa manus och regi för Äta sova dö.
Jag får alltid lite panik när någon frågar om vad som är ens absoluta favorit i vadförnåtsomhelst. Favoritgodis, favoritperson, favoritfärg. Det är som att någon med fem barn måste välja vilket bland ens barn som är ens favorit. Det går, men det är smärtsamt. Och allt handlar ju om sammanhanget, vart jag befann mig i livet när jag såg filmen, vad det slog an just då men som det inte gör längre nu. Helst är favoritfilmer full av brister men ett försök till någonting. Och det försöket i sig är det man gillar? Ah du fattar.
Men för att hålla mig kort: Jag tycker att filmen The society of the spectacle av Roxy Farhat och Göran H. Olsson bjuder in, samtalar, utmanar, vrider och vänder på frågor om vår tid och bildkonsumtionen, bildskapandet, och bilden på ett sätt som gjorde att jag kände att jag inte ville skapa en enda rörlig bild till i mitt liv. Och den känslan känner jag att vi borde känna lite oftare som filmskapare, haha…
Internationellt? Puh… just idag tänker jag på Faces places av Agnès Varda och JR och lekfullheten, mötena med människorna och hur ansikten och kroppar får inta platserna och byggnaderna med bilder på sig själva. Den får mig att vilja fortsätta göra film.
Artikeln publicerades ursprungligen i FLM NR 72-73, december 2025.
