FLM nummer 74 utkommer i slutet av mars. I våren nummer väntar flera intressanta intervjuer, essäer, rekommendationer, tillbakablickar och recensioner! Nedan följer en kort sammanfattning av några av texterna ur det kommande numret. Beställ din prenumeration på shop.flm.nu innan 9 mars så får du numret hem i brevlådan!
Theo Vareman skriver om Nadav Lapids senaste film Ja! (2025) som utforskar det Israeliska tillståndet efter 7:e oktober genom en konstnär som får i uppdrag skapa “en ny hyllningsång, för ett nytt Israel”, ett uppdrag han tackar ja till för att försörja sin familj.
Nadav Lapid medverkar själv i en intervju av tysk-ukrainska filmkritikern Nataliia Serebriakova. I intervjun reflekterar Lapid över hur skräck bryter ner skönhet, varför konstnärer i dag i allt högre grad väljer anpassning framför motstånd och hur Ja! för honom blev mer än en film, utan också en bekännelse.
FLM:s redaktör Rebecca González León samtalaar med två av Sveriges främsta musikvideoregissörer, Maceo Frost och Joanna Nordahl. De pratar bland annat om hur genren mår i dag, precis efter att MTV stängt ner vid årsskiftet, och regissörerna delar i ett annat segment med sig av deras tre största inspirationer.
Maaret Koskinen har skrivit en essä om John Skoogs andra långfilm Värn (2025). Franska Denis Lavant spelar skåningen Karl-Göran Persson som byggde ett värn i fall kriget skulle komma. Maaret beskriver Skoogs och Lavants porträttering av skåningen som “ett orosmoment, en siare, en skrotnisse som möter Mad Max före apokalypsen.”
FLM:s redaktör Olga Ruin samtalar med regissören Marcus Carlsson och skådespelaren Adam Lundgren om deras filmiska principer bakom Biodlaren som får premiär i april. De samtalar om Värmlands-Americana, sorgebearbetning och varför det är viktigt att ha gardiner i fönstret.
Filip Bergström skriver om Óliver Laxes rejvfilm Sirāt (2025) som rymmer gigantiskt drama och tunga basrytmer. Sirāt beskrivs som en kroppsfilm med inspiration från ”new French extremism” som får det att värka i åskådarens kropp: i bröstet, i pannan, och i de darrande svettiga händerna.
Fredrik Gustafsson utmanar synen på drömfabriken Hollywood under förra seklet som ofta beskrivs som konservativt, ytligt och glamouröst. Här lyfts iställer några av de mörkare, pessimistiska och ibland progressiva Hollywoodproduktionerna som kritiserade samhället istället för att tillrättalägga sig.
Kim Ekberg skriver om SVT-miniserien Det finns inga smålänningar (1981) som genom fiktionen förflyttade konflikten mellan Israel och Palestina till Småland. Serien kritiserades hårt i media och 175 artiklar publicerades redan innan första avsnittet hade sänt. Mot bakgrund av fiktiva dokumentärer som genre och filmskaparen Peter Watkins tankar om audiovisuell monoform analyseras debatten runt tv-serien som just nu finns att se på SVT Öppet arkiv.
Kort sammanfattat av texterna, detta och många andra kommer i FLM nr. 74!




