Artikeln publicerades ursprungligen som ett nyhetsbrev från FLM. Missa inte redaktionens nedslag i de senaste filmnyheterna och ryktena som utkommer varannan vecka, prenumerera här!

Förvisso sade FLM för två veckor sedan att vi skulle ta sommarpaus men här är vi igen. För vad ska man göra när New York Times bombar internet med en lista på 2000-talets bästa filmer?

“Öppen dörr!” var vad en på FLM-redaktionen ropade när en annan, efter att ha läst listan, tuggade fradga och konstaterade att USA verkar hata kvinnor. Men vad kan man annars säga när en lista på 100 filmer rymmer totalt 11 kvinnliga regissörer?

New York Times har alltså bett över “500 inflytelserika regissörer, skådespelare och andra nämnvärda personer inom Hollywood” att rösta fram de bästa filmerna sedan 1 januari år 2000.

Först var det lite roligt att Julianne Moore fick komma ut som en skön cool girl som satte Greg Mottolas gulliga kåtslagskomedi Supersugen som första film. Fräckt val.

Ännu mer fräckt är dock att vi först på plats 26 hittar en film regisserad av en #tjej. (När NY Times en vecka senare publicerade läsarnas lista på de 100 bästa filmerna fick den ett komiskt liknande resultat. På plats 26 hittar vi den första kvinnliga regissören, Céline Sciamma med Porträtt av en kvinna i brand.)

Att det var just Justine Triets Fritt fall, vinnare av Guldpalmen i Cannes för två år sedan, som gör att vi på den första listan åtminstone finner en kvinnlig regissör bland de topp 30 filmerna vittnar om hur kanonisering fungerar. Det handlar inte om att kvinnor inte gör film, utan snarare om att ingen kommer ihåg dem. Det är som att det krävs att de vann världens mest prestigefulla filmpris för ca två sekunder sedan för att någon ska orka ha deras namn i bakhuvudet.

Sydkoreanska Bong Joon-hos Parasit lyckades kamma hem förstaplatsen, därefter ryms bland majoriteten av de amerikanska produktionerna 21 europeiska, 7 asiatiska, 2 mexikanska, 1 brasiliansk och 1 iransk film. Tankeväckande är att av de 11 kvinnliga regissörerna som platsade på listan var majoriteten europeiska. Det blir bara ännu tydligare att USA verkligen verkar ogilla les femmes och las mujeres för även när de röstar på sina egna gillar de knappt die Frauen. Vad hände annars med Ava DuVernay, Laura Poitras eller Kelly Reichardt?

Men – klagan har aldrig hjälpt någon så utifrån FLM:s statistiska sammanställning kommer här några väl valda tips för hur man som kvinna ökar chansen att kvala in i nästa omröstning:

1) Anställ Brad Pitt. Den evigt blont leende Brad syns i flest filmer på listan (japp, han slog till och med Leo DiCaprio). Ett klockrent trick för framgång alltså, beprövat av allehanda regissörer från Terence Malick till Quentin Tarantino. Se och lär, säger vi bara.

2) Misströsta inte om Brad är för dyr att anställa. Att bara göra en film om en plågad man är också en rätt god investering. Om det är att vara plågad av sin klasstillhörighet (Parasit), sexualitet (Din morsa också!) eller karriär (The social network) spelar inte så stor roll, bara det är en kille med ett ansikte som skriker outtalade känslor. Det funkade bra för Kathryn Bigelow med PTSD-dramat The hurt locker i alla fall.

3) Om inget av ovanstående ändå biter, så byt bara namn till Christopher Nolan. Att den brittiske regissören har så mycket som fem filmer med på listan bekräftar att han är en av vår tids ledande filmnamn. Det kan dock vara svårt att sno ett vinnande koncept, (Tid + teknik + män med skarpa käkben) men vårt förslag är betydligt enklare än så. AI-designa bara Nolans namnsignatur och skriv under nästa manus med innan du skickar det till finansiärerna. För som Shakespeare skaldade, What’s in a name?