Amerikanska vintagebilar, feta cigarrer, skäggiga revolutionärer, raserade husfasader och välsvarvade kvinnor (gärna dansande!) är bilder av Kuba som vi länge tvångsmatats med. Icke-kubanska filmer har i sann arbetsanda dragit sitt strå till stacken genom att producera bilder som odlat myten om den tropiska ön och kanske främst om Havanna, detta Karibiens Paris. The Godfather part II (1974), Havana (1990), Before the night falls (2000), Dirty dancing: Havana Nights (2004), The lost city (2005) och Che – Argentinaren (2008) är bara ett axplock av rullar vars berättelser utspelar sig på Kuba men där Mexiko, Puerto Rico eller Dominikanska republiken fått agera stand-ins. Hur det kubanska samhället förändras – inflation, strömavbrott och bensinbrist – är inte prio för filmskaparna i fråga. Istället är upprepningen av symboler desto viktigare för att signalera till tittaren ”du är nu på Kuba”. Det som når oss blir då en statisk bild, som om tiden på ön står stilla medan resten av världen befinner sig i ett rasande tillstånd. Men dessa bilder står oss på redaktionen upp i halsen! Skyll på USAs handelsembargo, den kubanska regimens kärlek till censur eller ointresse från globala distributörer – för att se kubanska filmer behövde vi åka till Kuba.
Sagt och gjort. Inför detta nummer begav sig redaktionen till Havanna för att besöka den årliga internationella filmfestivalen, gräva i filminstitutets arkiv och besöka en rad inspelningsplatser. I det här numret skriver Olga Ruin ett reportage som sträcker sig från Havannas filmfestival till filmskolan i San Antonio, Felix Lundin översätter Ana M. López analys av hur Memorias del subdesarrollo (1968) skildrar den kubanska identiteten genom rum och geografi, Tobias Rydén Sjöstrand djupdyker i den svenska bilden av Kuba, Rebecca González León intervjuar regissören Fernando Peréz och det censurerade konstnärsparet Miguel Coyula och Lynn Cruz. Allas vår punkregissör Daniel Aguirre skriver om Los Frikis – punkarna som på 90-talet injicerade sig själva med HIV och till sist listar redaktionen åtta kubanska filmer ni inte vill missa.
Utanför temat blir det utblickar och analyser när Oscar Westerholm skriver om photobooth-fenomenet Justin Kuritzkes som blivit Luca Guadagninos nya favoritmanusförfattare, John Falkirk gräver i den nya Riefenstahl-filmen och Christian Rossipal intervjuar två av grundarna bakom Gaza Film Unit.
Kritik och recensioner är i vanlig ordning med och en eftertext av Olga Ruin som påminner oss om att David Lynch är en regissör, inte ett adjektiv. Bli prenumerant eller finn din närmsta återförsäljare här.
