Julia Tegström är kostymdesigner och aktuell med den kommande tv-serien Paradis City, baserad på Jens Lapidus roman. Med en bakgrund inom både film och tv har hon skapat kostymer för flera produktioner
1. När var den senaste gången du tänkte: Nu ska jag aldrig mer arbeta med film?
Korta svaret är aldrig. Men jag har hunnit byta bana från scenografi till kostym. De första tio åren jobbade jag primärt med scenografi. Men under kostymarbetet på Bergman island så blev jag nyförälskad i kostym igen och har bara gjort kostymdesign sedan dess. Under mina år på Studio 24 gick det att kombinera kostym och scenografi på grund av det lite unika tempot. Men med dagens förutsättningar får man göra en sak i taget, någon gång i framtiden kanske det går att kombinera igen.
2. Utifrån en film du nyligen har arbetat med, vilken var den första bilden du såg framför dig när du påbörjade projektet?
Jag har alltid varit en betraktare och påbörjade ett referensbibliotek redan som tonåring, utan att riktigt veta varför. Jag minns känslan av panik inför att kanske aldrig se eller hitta en bild igen. Så jag rev ut bilder från tidningar och köpte gamla fotoalbum på loppisar.
Inför långfilmen One more time fick jag återbesöka min egen gymnasietid men sedd genom technicolor-linser. Det var en fröjd att låta mina gamla skolkataloger möta en förhöjd värld, där Clueless-garderoben finns på riktigt. Jag älskade att återskapa alla subgrupper från 00-talet: pandor, gotare, hårdrockare, esteter, emo, indiepoppare, hockeykillar, datakillar, muf:are, fotbollstjejer, pingstvänner, skejtare, fordonskillar osv osv.
3. Hur ser du på din roll som kostymdesigner?
Mitt jobb är att tjäna storyn och att världsbygga är det roligaste jag vet. Jag har aldrig varit särskilt intresserad av “snyggt”. Jag jobbar inte med kostymdesign för att jag älskar kläder, jag jobbar med kostymdesign för att jag älskar film. En serie som Mörkt hjärta (realistisk landsbygds-noir) är kanske raka motsatsen mot tidigare nämnda One more time (high concept epok-komedi), men i båda fallen har jag försökt uppnå just den världens trovärdighet. För mig handlar det alltid om manus, manus, manus och utmaningen att testa på en ny värld att förstå. Att knäcka koden till varför människor gör som de gör, varför de ser ut som de ser ut.
I förarbetet med moodboards så brukar jag ibland ge karaktärerna favoritfilmer eller ett favoritband. Även om det aldrig kommer synas i bild, så är det ett enkelt sätt att kommunicera med regi och cast om hur jag ser karaktären. Vilken är t. ex. favoritfilmen de uppger när de får frågan på en date och vilken är karaktärens egentliga favoritfilm deep down när ingen ser?
4. Finns det någon du gärna skulle vilja visa ditt arbete för?
Helt ärligt, ju fler som kollar desto bättre, jag blir alltid glad när någon har sett något jag har gjort.
5. Senaste gången du tänkte: Det här är varför jag arbetar med film?
När allt klickar. Från att man under första genomläsningen tänker hur fan ska vi lösa det här, men efter idogt förarbete så står man där på inspelningsdagen och allt funkar. Det är bästa känslan.
