SKA DET ENS BEHÖVAS?

av Tara Fouladi

I februari 2025 ska Filmutredningen, tillsatt av regeringen, presentera sina förslag för hur vi kan utveckla en filmpolitik som speglar produktionen, distributionen och konsumtionen av svensk film. Trots att det dröjer tills vi får ta del av experternas slutsats kring hur detta ska gå till så släppte regeringen nu i juni en preliminär nulägesanalys, en teaser på vad komma skall. Det är självklart att jag blir fundersam när jag läser på vår regerings webbplats att det framöver ska produceras “kvalitativ svensk film som är angelägen för många”. Vad innebär film som är angelägen för många?

Nulägesanalysen bekräftar att unga svenskar i ökande fart tenderar att föredra kortare format, och konsumerar fler serier och videoklipp. Färre går till biografer och kollar hellre på till exempel YouTube, Netflix eller andra algoritmbaserade strömningstjänster. I den svenska kulturpolitikens nationella mål anges det att “kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund”, men filmindustrin har redan blivit en marknad som ska tillfredsställa en i någon form betalande konsument. Regeringens lösning på medborgarnas bristande engagemang i kulturen kan inte bli att anpassa sig efter den och kommersialisera sig ännu mer. Det är inte Svenska Filminstitutets syfte.

Vi kan inte utreda svensk film bara för att avinvestera i den. Självklart ska den vara angelägen för en inhemsk publik, men det betyder inte att den ska vara inställsam. Det är dags att börja engagera svenskar i kulturen, inleda ett samtal med skolungdomar om filmens relation till samhället och politiken. Den svenska allmänhetens passiva konsumtion av kultur är inte hållbar, men det innebär inte att filmindustrin ska anamma en TikTok-baserad strategi baserad på efterfrågan och utbud utan att svenskar ska bildas inom kulturen tidigare och grundligare. I en värld där svenskar bryr sig om kulturlivet skulle svensk film utmanas, vara i konstant förändring och förbli aktuell utan behovet av en nationell filmutredning.

 

 

INSTRUKTION I HUR DU TAR DIG FRAM I SVESNK FILMBRANSCH, ELLER EN ÖVERLEVNADSGUIDE

av Kevin Naderi

1. Det underlättar om du kommer in på SKH eller Valand. Försök därför lägga mindre tid på att utveckla ditt hantverk och mer tid på att lära dig rätt åsikter och på att memorera rätt referenser och namn så att lärarna tycker det känns som att du redan går på skolan.

2. Glöm inte att det mest handlar om vilka man känner. Festa ofta och mingla mycket, särskilt om du är en av dom som inte gått på Södra Latin.

3. Lär dig när det är läge att smälta in. Var smart med att inte vara den som ifrågasätter, stör eller sticker ut. Men släpp aldrig din bakgrund helt. Den kan komma väl till pass för kulturmänniskor som behöver balansera ut sin vithet.

4. Nicka med när dina kollegor kommer hem från sina sommarstugor och pratar om

vikten av att inte skapa film för att tjäna pengar.

5. När fulla filmkonsulenter kommer fram på fester och pratar osammanhängande

alldeles för länge, le artigt och låtsas som att du inte vet vilka dom är. Håll med när

alla skakar på huvudet sen och konstaterar ”det är bara så branschen ser ut, man måste

suga några kukar”.

6. När en filmtidskrift ber din klass skriva varsin text om filmskaparens framtid, lyssna

inte på rösten som säger att du ska skriva en ironisk lista om saker du avskyr med den

här industrin. Eller gör precis det.

 

 

 

HALVA SVERIGES BNP

av Gustav Bohman

På Värnamo filmhistoriska i våras, en festival om den svenska filmens dåtid som verkligen får en att reflektera över filmens framtid, hörde jag en representant från Svenska Filminstitutet (SFI) nämna att deras årsbudget för 2024 är strax över 500 miljoner kronor, varav cirka 120 miljoner går till produktionsstöd för svensk film. Samtidigt budgeterar Netflix att plöja ner runt 700 miljoner kronor i sina svenska produktioner under samma period. Detta innebär i praktiken att Netflix har ett enormt övertag gentemot SFI i att bestämma vilka filmer som ska produceras i Sverige 2024. Det här kan vid första anblick kännas skrämmande, man kan oroa sig för vad som händer när kapitalstarka multinationella företag får enormt mycket större makt än våra svenska institutioner.

Det är inte heller så konstigt i en tid då “Big Tech”-företagen (Ja, Netflix är ett teknikföretag som Amazon, Meta, Apple osv) var för sig är värda flera gånger mer än de flesta länder i världens BNP, inräknat Sveriges. Det samlade värdet av Netflix aktier är i skrivande stund 271,06 miljarder USD. Värdet som Sverige som land totalt producerade 2022 var 591,2 miljarder USD. Netflix är alltså värt ungefär hälften av hela Sveriges BNP! Att mäta resultaten från dessa olika verksamheter med samma linjal är självklart bara löjligt.

Man kan oroa sig för en sån verklighet, man kan också välja att se vad som kan förskjutas när kartan ritas om. Det här kan ju vara ett ok som lyfts från SFI:s axlar. Både filmare, filmskolor och SFI kan dra en lättnadens suck.

Om den offentligt finansierade filmen inte längre måste arbeta med måttstocken att tillfredsställa marknaden, att ständigt fråga sig – vad vill folk se då? (Eftersom det finns andra mekanismer som med hjälp av datorprecision formar filmen efter vad publiken vill ha) så finns det en öppning att göra filmer som istället ger publiken en möjlighet att omforma sig själva genom filmen. Eftersom de inte kan konkurrera med de filmer som visas hemma i stugorna kan de satsa helt på de filmer som är till för att ses tillsammans, för att gemensamt förskjuta vår bild av världen och på så sätt göra den rikare.

 

 

 

BEHÅLL DIN MOLCAJETE

Av Toste Severin

”Hej, jag tar gärna en Pad Thai!” Låter oskyldigt, men bakom denna enkla fras gömmer sig kulturell påverkan och historia. Oavsett var du befinner dig i Sverige så kan du beställa denna sötsyrliga nudelrätt med valfritt protein (å betala extra för de problematiska jätteräkorna). Denna numera självklara rätt skapades som en nationalromantisk symbol för ett enat Thailand på 1930-talet. År 2002 lanserades dessutom projektet ”Global Thai”, som spred thailändska restauranger över hela världen. Och man kan ju säga att de lyckades.

I den inledande frasen lurar även något annat med snarlika rötter. Hälsningsfrasen ”Hej” spreds ursprungligen på 1800-talet via det litterära sällskapet Götiska förbundet eftersom de ansåg frasen vara mer ”vikingalik”. Kultur kan säkert uppstå magiskt, men ganska ofta styrs den av något och integreras så pass mycket att vi inte ens reflekterar över det. Svensk film är inte en del av den svenska kulturen. Det som irriterar mig med den svenska filmdebatten och politiken är paniken över att svenskar inte vill se svensk film. Det grundläggande problemet ligger, enligt mig, i en ambivalens över värderingen av kultur, vilket leder till att den ständigt måste berättiga sin existens. Antingen skiter vi i den helt och hållet, eller så bestämmer vi att den är viktig. Det här mellanläget är megastörigt. Det behövs långsiktiga lösningar, självsäkerhet och tålamod, inte någon panik.

Det danska filminstitutet har en budget som är tre gånger så stor som vår per capita, enligt Filmutredningens nulägesanalys publicerad juni 2024. De har en skatt för streamingtjänster i syfte att stärka den danska kvalitetsfilmen. Därtill har de även fler stora privata stiftelser som aktivt och generöst satsar på kultur. Danskar ser också Dansk film i högre grad – hmm.

Ibland tänker jag utsiktslöst dumma tankar för mig själv, att intresset för film i Sverige i allmänhet är för lågt. Samtidigt har det på kort tid inom matkulturen hänt en hel del. Fråga vilken boomer som helst – de hade typ inte vitlök och svartpeppar förr. Idag kan de flesta i min ålder laga relativt avancerade rätter. En trend som livsmedelsföretaget Santa Maria förgäves velat stoppa med sin kampanj ”#stoppaprettomiddagarna” i ett försök att, jag vet inte, få folk att slänga sin molcajete till förmån för deras texmex-dip med 1,5% avokado på burk. Något jag hetsat upp mig över en hel del, men grejen är väl att jag inte vill bo i något jävla förpacketerat taco-Sverige. Så är det och så är det fan med filmen också.

 

 

HANDBOK FÖR ATT TA PLATS I FILMINDUSTRINS FRAMTID

av Maja Wiezell

För att bryta ny mark i filmbranschen måste man vara kompromisslös. Sluta bygga storys med en moraliserande plot som främsta tyngd. Så länge världen innehåller konflikt, finns det alltid en funktion i att fortsätta porträttera den utifrån hur du uppfattar att den ser ut. Dagen då världen inte längre innehåller någon konflikt, finns förmodligen inte vi skapare kvar. Men för att inte glömma – autenticiteten har inget eftersträvansvärt syfte i sig. Filmen speglar bara var du som skapare befinner dig just nu.

Glöm inte (!) att det måste vara väldigt roligt (!) för en alien (!) att försöka förstå vad vi filmskapare egentligen sysslar med. Vi försöker avbilda en gemensam uppfattning av en verklighet, som eftersträvar att vara så sanningsenlig som möjligt – fast den är  fullkomligt konstruerad och på låtsas. Att något ska vara äkta eller verklighetstroget är något som filmbranschen varit besatt av under en längre tid. Idén om det autentiska har länge marinerats i våra skapares huvuden för att försöka få oss att tro att det finns en gemensam ståndpunkt i hur vi egentligen uppfattar vår verklighet. Länge leve tron på att det finns en gemensam uppfattning av verkligheten. Länge leve tron…

 

P.S. Länge leve filmen.

 

TEST: VEM ÄR DU I BIOSALONGEN?

Av Johanna Milerud

 

Hur ofta går du på bio?

1. Har Cinematekets säsongskort.

2. Lite då och då, men alldeles för sällan!

3. Går typ bara när det kommit ut en väldigt omtalad film eller en episk IMAX-rulle.

4. Om jag blir bjuden eller gett det i present till en släkting/partner.

 

Du har bjudit hem någon och ska se på film. Hur väljer ni vad ni ska se?

1. Jag låter gästen välja från min bokhylla med Blue-rays.

2. Jag föreslår en film från min watchlist eller en annan lista på Letterboxd.

3. Det är bestämt sen innan, så den är redan nedladdad.

4. Scrollar igenom Netflix (eller annan streamingtjänst) tills vi hittar en film som båda är helt okej med att se.

 

Du och din gäst sitter och kollar på filmen ni valt när gästen plötsligt börjar hålla på med sin mobil. Det fortsätter en bra bit in i filmen. Vad gör du?

1. Jag hotar gästen med att stänga av filmen.

2. Det är okej.

3. Jag frågar om gästen vill se en annan film istället.

4. Skönt, då är det okej att jag också håller på med mobilen.

 

Du kollar på Andrej Rublev (1966) av Tarkovskij (speltid 3h 25min) och blir sömnig. Vad gör du?

1. Jag har förberett mig. Jag har energi tillgängligt och sitter rakryggad genom hela

filmen. Har sett längre filmer utan paus, så Rublev är inget problem för mig.

2. Jag låter mig själv somna.

3. Sitter med mobilen.

4. Jag skulle aldrig försätta mig själv i den situationen.

 

Du rensar din lägenhet och hittar två bortglömda biobiljetter i ett kuvert. Vad gör du?

1. Jag tar med mig en vän och går på bio samma dag.

2. Jag använder den ena och sparar den andra.

3. Jag ger bort dem i present.

4. Jag hade antagligen kastat dem.

 

Du kommer sent till bion och du har bokat platsen i mitten av salongen. Det är nedsläckt, nästan fullsatt och filmen har börjat. Hur tar du dig till din plats?

1. Jag skulle aldrig hamna i den situationen.

2. Jag smyger snabbt och smidigt in vid läge.

3. Jag sätter mig på en ledig plats på kanten istället.

4. Jag går och sätter mig. Böjer mig inte för någon.

 

RESULTAT:

Flest 1:or

”Erfaren krigare”

Du verkar ta dina biobesök på allvar och har gjort det ett tag. Najs.

Flest 2:or

”Biovän”

Du verkar ha en okomplicerad relation till biografen. Salongen är ditt 2nd livingroom.

Flest 3:or

”Gemene man”

Du verkar ha en allmän relation till biografen. Dvs, du går inte så ofta, men kanske vill?

Flest 4:or

”Du verkar inte ens gå på bio…”

Gör det!

 

 

Ursprungligen publicerat i FLM NR 68, hösten 2024. Valands examensfilmer visas lördag 25 januari. Utforska hela programmet på goteborgfilmfestival.se.