Artikeln publicerades ursprungligen i FLM NR 68, hösten 2024.
1. Vad händer i filmen som folk säger inte har någon handling? Lola svarar i telefonen. Det är hennes kille Mani. Hon skulle ha hämtat honom men hennes moppe blev stulen. Mani tvingades ta tunnelbanan istället för att leverera 100 000 mark åt en snubbe. På tåget glömde han pengarna och nu ringer han Lola. De har 20 minuter på sig att få ihop summan. Efter detta följer tre versioner av ödet med tre olika slut. Det är väl en väldigt tydlig handling? Kanske är det just det som provocerar, att det är så konkret?
2. Filmen utspelar sig i Berlin men regissören och manusförfattaren Tom Tykwer har slarvat bort geografin. Lola springer från sin lägenhet i Mitte vidare över Oberbaumbrücke långt österut i stan. Från bron till Tauroggener Straße, där Madi befinner sig, är det 11,3 km. Kanske kan Tykwers uppfuckade karta ses som ett stilistiskt val, en bild av storstaden som en labyrint eller en förlängning av de spruckna tidslinjerna. Eller så trodde han aldrig att någon skulle göra en så här nördig lista.
3. Oavsett skulle jag inte önska ens min värsta fiende att springa den distansen i Lolas snedtrampade docs.
4. Brat-summer och subway surfers-estetiken. Jag fattar tanken med att släppa om filmen nu. Men utöver modet finns det något existentiellt som lockar. Kan det vara min generation som är så smärtsamt nostalgisk? Eller handlar det bara om att tiden kommit ikapp? Temat “måste lösa pengar” är lika aktuellt nu som under den ekonomiska krisen på 90-talet då det kom fler klassiker på samma tema, som Pusher-filmerna. Jag tänker på Tone Schunnessons bok Dagarna, dagarna, dagarna, där Bibbs blir en slöare Stockholms-Lola och Stockholm ett storstads-inferno.
5. I ett avsnitt av Mythbusters testar dom ifall det går att skrika så att glas exploderar så som Lola gör i filmen. En avdankad sångcoach skriker ner i ett vinglas. Hur det går avslöjar jag inte, men svaret kan överraska.
6. Jag har förresten läst att programledarna i Mythbusters hatade varandra och inte åt en måltid ihop under de 25 år som serien sändes (Mythbusters-lista i nästa nummer).
7. Spring Lola tycker jag kan ses som mamma till hela euroexotismen. Shoot them up-filmer där heta tjejer kastar sig genom typ brinnande glas och blir påkörda av bilar i olika Europametropoler.
8. Oberbaumbrücke, som jag nämde, har blivit ett staple piece i just den typen av filmer och syns i både Unknown och Bourne från 2016.
9. Efter Spring Lola spelade Franka Potente i The Bourne identity.
10. Euro trash girl av Chicks On Speed.
11. Första gången jag såg Spring Lola tyckte jag det var slarvigt att sno idén av Simpsons. I Trilogy of error (avsnitt 18 säsong 12) får Lisa sin cykel stulen och springer genom Springfield till techno. Det skulle sen visa sig vara en stor del av att växa upp för mig, att inse att Simpsons inte alltid var etta och att Lola kom först.
12. Filmer med ambition att vara visuellt maxade för 20+ år sedan brukar inte åldras helt perfekt. Hos Lola gör kameran inåkningar, wipear upp i taket och snurrar runt karaktärerna. Jag tror att det är just tack vare det analoga arbetet som effekterna håller så bra.
13. Filmen har en perfekt längd på 80 minuter. Men det stör mig att Tykwer klipper sig fram i de respektive historierna, så det platsar mer än vad de gör på 20 verkliga minuter. Hade det inte blivit mer intressant om regissören gav Lola lite mer tid och struntade i att klippa? Så Lola fick sprinta genom Berlin i realtid som i tyska one-take-legenden Victoria?
14. Min kompis har sagt att vid 25 ska man börja med ”baby botox” annars börjar det hända saker med ens ansikte som inte går att få ogjorda. Det är ett idiotiskt påstående men ändå spökar repliken när jag ser den tjugofemåriga filmen i nyutgåva.
15. The Raincoats har gjort en bra cover på The Kinks Lola.
16. I Lolas värld är döden som på koreansk film snarare än tysk. Den går i slowmo, med ögonkontakt och en hand utsträckt mot kameran.
17. Nu känns det otänkbart att en film med så högt tempo inte alls gör sig för sociala medier. Men i Lolas värld finns det ingen riktig sekvens att göra uttag på eller replik att göra trend av. Det är sensorisk överbelastning från början till slut av helt andra skäl än vad vi ser idag.
18. En mer classy punkt för er som är trötta på mitt tjat om olika sociala medier och trender. Vissa menar att Lolas värld är full av blinkningar till Hitchcocks Vertigo. Den oändliga spiraltrappan i den tecknade sekvensen och Vortex-skylten på torget. Tavlan på casinot liknar Madeleine som ser på Charlottas porträtt. Vad säger ni? Ni kan faxa in svaret, om det är lättast för er.
19. Utan den sena nittiotalstechnon och trancen skulle det inte bli någon film. Det ikoniska soundtracket som Tykwer själv varit med och producerat får mig att tänka på Atticus Ross och Trent Reznors musik till Challengers, en estetisk motpol till Lola men där samma typ av tuggande rytm är avgörande för tonaliteten. Även om den fyller helt olika funktion i filmerna, i Challengers bryter den av och i Lola spär den på, så blir det ett sorts soundtrack-kanon.
20. En favoritscen är när Mani ger pistolen till den hemlösa. Ett möte mellan två som hamnat utanför systemet, där skuld och makt omförhandlas på kort tid. I en intervju säger Tykwer att om han skulle göra en uppföljare skulle det vara just om den hemlösa mannen.
21. Det är så niottiotalsnaivt och optimistiskt att göra en film om slumpen. Känns som jag hade blöja sist jag hörde om the butterfly effect.
22. Ärligt talat – det är ett svagt deus ex machina-slut. Jag hade önskat att den valda formen kändes mer konsekvent.
23. Men å andra sidan – såklart har en film som denna ett sånt slut, den följer ju inte några andra regler. Lola som karaktär lär sig inget, utvecklas aldrig och förlorar ingenting. Så varför skulle det finnas ett vettigt slut?
24. Det samma gäller listan.
25. Tack och grattis Lola!
