1. Inte många publikfriare direkt.

Sedan 2006 har Sverige en fin tradition av att dela ut publikens pris och publiken har den fina vanan att nästan aldrig rösta fram samma film som vinner juryns pris för bästa film.

Under de 18 år som gått har publikens framröstade vinnare endast en gång sammanfallit med priset för bästa film när Män som hatar kvinnor vann i båda kategorier 2009. Två tredjedelar av gångerna har publikvinnaren inte ens varit nominerad i kategorierna bästa film eller bästa regi. Att Den stora resan som råkar vara nominerad i båda kategorier skulle vinna är därför inte alls självklart. Vore det inte kul om underdogmusikdokumentären Filmen om Kal P Dal tog hem det istället? Sno glansen från kommande Dylanfilmen A complete unknown och inled året med att ge priset till en skånsk rockpåg?

 

2. Endast Sverige svenska familjer har

Under arbetet med det kommande temanumret om Kubas historiska och samtida filmscen fick FLM:s redaktörer frågan av en kubansk filmfotograf: Hur är den svenska filmen?

Ja, vad ska man svara? Utifrån årets nomineringar till bästa film är det på ett positivt sätt påtagligt svårt att säga något sammanfattande. Två dokumentärer: den ena om att växa upp i och återvända till barndomsvännerna i ett socialt utsatt område, den andra om att hjälpa sin deprimerade pappa återfå livsglädjen. En spelfilm om en georgisk moster som vill försonas med sin systerdotter i Istanbul som förskjutits på grund av sin identitet som trans, en annan om att utmana normsamhällets karriärsklättrande parrelationer. Och så en historisk dramafilm om en simmerska som ser sitt moderskap ifrågasättas medan andra världskriget står för dörren. Ska man säga något om helheten är det dock tydligt att alla filmer på ett eller annat sätt gör upp med olika former av familjerelationer. Skulle vi som bor i Sverige vara ett individualistiskt folk? Knappast, vi älskar ju att vara tillsammans. Synd bara att det är så svårt ibland.

 

3. The female connection

Av de fem nominerade filmerna i kategorin bästa film är endast en regisserad av en kvinna och av de fyra nominerade filmerna i bästa regi är… ingen det. Ser man till helheten ser det lite bättre ut, av 24 filmer (dokumentär, spelfilm och kortfilm) har hela åtta kvinnliga regissörer! Bland producenterna är det däremot annorlunda, här har 17 filmer en kvinnlig producent, i ensam roll eller i samarbete med andra. Vad ska man säga? Tjejer bara älskar att projektleda? Apropå familjetemat så passar vi på att tipsa om regissörens Sanna Lenkens gruvliga kortfilm Konstnären får barn som finns att se på Draken Film.

 

4. Musica!

Lisa Montan som intervjuades i FLM Nr. 69 är nominerad i kategorin bästa musik. Här kan du läsa om hur hon inspirerats av Brueghels barnlekar och uråldriga skolgårdsramsor för att sätta ton till Lasse-Majas detektivbyrå – Maskoten som försvann. Men att vare sig Linus Hillborg och Maria W Horn eller Matti Bye står nominerade – som gjorde varsitt melankoliskt suggestivt soundtrack till julens två stora serier Vargasommar och Slutet på sommaren – säger kanske något om att mycket av det bästa som skapats under året går under radarn när talangerna återfinns inom streaming och tv. Kristallen delar dessutom bara ut priser för bästa program och skådespelare. Ni får ta och lösa det där. En co-lab i form av en Kristallbagge?

 

5. Brats,  Brooklyn-loft och synthare

Någon recensent beskrev Novas klänning i Nova & Alice som att den var on point i tiden med sin brat-summer-gröna färgton. Ingen i Stockholm, och framförallt inte en fattig musiker, bor i ett Brooklyn-inspirerat industriloft men kläderna var faktiskt riktigt bra. Välförtjänt nominering för bästa kostym till My Ek! Sandra Haraldsens insats för att återuppliva syntharnas bästa år i Düsseldorf, Skåne sticker också ut i sitt fina sätt att ge liv åt en subkultur av synthare på 1980-talet. FLM tar inte ställning i fråga om vinnaren, men vi vill oavsett se mer film om subkulturer och scenframträdanden framöver.  

 

6. Siffror är svåra saker

Varför är det egentligen fem nomineringar i bästa film men fyra för bästa manus och skådespelare och tre för övriga kategorier? Det kanske följer en genial fibonaccisk talföljd men summan övergår FLM:s förstånd.

 

7. Vi satsar allt på en coach

Förra året förutspådde FLM att Joel Spira skulle vinna bästa manliga huvudroll. Sagt och gjort. I år satsar vi på att tidigare omskrivna David Fukamachi Regnfors i rollen som pitchcoachen Julian i Hypnosen ska ta hem bästa manliga birollsinnehavare. Om vi har rätt öppnar vi ett Letterboxd-Unibet nästa år för alla våra läsare. 

 

8. Manus + regi = SANT

Fyra av fyra filmer som nominerats i kategorin bästa manus har skrivits av filmens regissör, två av dem i samarbete med en annan manusförfattare. Även det ett välbekant mönster från tidigare år. Svensk film fortsätter med andra ord älska regissörer som skriver sina egna filmer.

 

9. Vi säger det igen

Att inte heller se Johan Hannu nominerad för bästa foto trots sin strålande insats med Slutet på sommaren, som gjordes för Viaplay och slutade hos Sky Showtime efter den förras ekonomiska haveri, är även det en förlust. Vi säger det igen. Lös det där. 

 

10. Glömde någon skicka in en ansökan?

Det kan hända den bästa att man glömmer mejla in saker i tid. Det är nästan den enda anledningen som FLM kan komma på, för varför skulle Under trottoaren – Stranden inte vara nominerad i en enda kategori? Trots att flera kritiker utnämnde den till en av årets bästa svenska filmer. Eller levde den inte upp till lanseringskraven (öppna visningar i tre svenska orter i minst sju dagar per vardera ort) för att kunna nomineras? Läs Kim Ekbergs hyllande recension här och håll utkik för när den kommer på strömning!

 

Den 60:e Guldbaggebalan leda av Shima Niavarani på Circus måndag 13 januari.