Artikeln publicerades ursprungligen som nyhetsbrev 15 november. Nyhetsbrevet är gratis och utkommer varannan vecka med nya recensioner, rekommendationer och tips från webben. Prenumerera HÄR.
FLM har begått en samtidssynd och formulerat en Trumpanalys. Men, håll ut! Den kommer med svärdsfäktande förtecken. Are you not entertained?
Att låten Honour him var det enda spår som fick följa med från originalsoundtracket i Gladiator I till Gladiator II summerar filmen rätt bra. I princip består tvåan av att vara en enda lång hyllning till att Ridley gjorde en riktigt bra film år 2000. Nu står Amerikas förenta stater – förlåt Romarriket – återigen på ruinens brant och Maximus son Lucius måste rädda riket från sin egen korrumperade kollaps.
Samtidigt som recensionerna av Gladiator II, som hade premiär igår, rullar in rapporteras det om hur den tillträdande presidenten Trump förbereder sitt maktövertagande. När DN:s Kerstin Gezelius recenserade Ali Abbasis Trump-biografiska film The apprentice tidigare i höstas skrev hon att förståelsen för hur så många miljoner människor kan älska The Donald trots allt uteblir. “Historien om sektledaren Trump återstår att berätta.”
Den som söker en förståelse för The Donalds framgångar kan med fördel se om Gladiator I. Ridley levererade redan år 2000 en klockren analys av underdognarrativets förmåga att vinna folkopinionen. I en scen står Maximus på Colosseum och ska tillsammans med sina olycksbröder slåss mot bättre beväpnade gladiatorer som kommer inåkandes i förgyllda vagnar. Att de ur detta underläge, tack vare Maximus militära disciplin och manliga moral, ändå lyckas döda sina motståndare hänför publiken – både på arenan och i biosalongen. Strunt i att de stackars satarna som rider in på arenan också är förslavade och troligtvis högst osugna på att befinna sig där, med eller utan guldrustning. Alla älskar idén om att få vara David mot Goliat. Maximus visar att den som kan ge den berättelsen vinner folkets kärlek.
Hur står sig då Gladiator II mot samtidens landskap? Lucius – spoiler alert – lyckas övertala militären och sina egna soldater att inte kriga mot varandra för att istället enas under gemensam flagg och återuppbygga Rom. Men Rom byggdes inte på en dag och vapenskrammel skapar ingen välfärd eller social infrastruktur. Gladiator II inger mindre hopp och mer en känsla av att se gruppen Proud Boys stå och hurra ihop iförda antika bröstplåtar.
Men, som General Acacius (briljant spelad av Pedro Pascal) säger i filmen: “You can torture me, but please do not lecture me.” Ingen föreläsning har lyckats rädda Rom, eller USA för den delen. Istället kan vi se den nya filmen och med en sentimental tår i ögat tänka på att Gladiator I var himla underhållande ändå.
