Årsbästakalendern är vår nedräkning av 2015 års 24 bästa biopremiärer.
Myroslav Slabosjpytskyjs regidebut The tribe handlar om döva skolungdomar i Ukraina och påminner närmast om en exploitationfilm. Det är frosseri i våld och utsatthet hos en grupp människor vars vardag och verklighet sällan passerar mediernas blickfång, och som här presenteras som en laglös parallellvärld.
Vi konfronteras med internatmiljön genom ögonen på en ny elev som kliver av bussen på motorvägen och utanför den sjabbiga skolbyggnaden bortom skogen får uppleva stammens seder i ett välkomstslagsmål.
Mitt svenska referenssystem blinkar rött för både Ondskan och Lilja 4-ever, men The tribe saknar helt den förra filmens uppbyggliga revanschism eller den senares gränslösa patetik. Istället tar filmen konsekvenserna av sin egen brutalitet.
Men det är inte för den trubbiga samhällskritiken som jag kommer att minnas The tribe. Istället är det årets kanske mest förhäxande filmupplevelse för att ordlösheten skapar en sällsam koncentration. Den italienska filosofen Giorgio Agamben menade att ”filmens element inte är bilden utan gesten” och han får här sitt lystmäte. Visst skulle Slabosjpytskyjs film kunna förvandlas till en svindlande dansföreställning.
Årets bästa filmer:
17. The tribe (Myroslav Slabosjpytskyj, Ukraina)
18. Efterskalv (Magnus von Horn, Sverige)
19. Amour fou (Jessica Hausner, Frankrike)
20. Eden (Mia Hansen-Løve, Frankrike)
21. Sagan om prinsessan Kaguya (Isao Takahata, Japan)
22. Crimson peak (Guillermo del Toro, USA)
23. Victoria (Sebastian Schipper, Tyskland)
24. Revolten (Kornél Mundruczó, Ungern)
