Årsbästakalendern är vår nedräkning av 2015 års 24 bästa biopremiärer.
Ibland tänker jag att den långa tagningen är filmskapande som extremsport, det vill säga ett riskabelt projekt som kräver minutiösa förberedelser och bra flås, en djärv bravad som ska leda till ära och berömmelse. Man skulle rentav kunna kalla det lite grabbigt.
Men den långa tagningen kan också utnyttjas i mer asketiska sammanhang och skapa svåröverträffad försjunkenhet, som i Béla Tarrs filmiska universum, när förfluten tid i bild är densamma som i salongen. (Jag behöver inte orda så jättemycket om den långa tagningen eftersom Sebastian Lindvall har skrivit en artikel om fenomenet.)
Sebastian Schippers Victoria hör till den förra kategorin, men har samtidigt en känslighet som gör att den skiljer sig från exempelvis Birdman. Den slår förresten Iñárritus Oscarsvinnare på fjädrarna även när det kommer till speltiden – filmen pågår 138 minuter utan ett enda klipp. Experimentet ger nerv och adrenalin åt spanjorskan Victorias möte i natten med fyra fulla berlinare. Det är en thriller om slumpen som är lika öm som den är spännande.
Årets bästa filmer:
23. Victoria (Sebastian Schipper, Tyskland)
24. Revolten (Kornél Mundruczó, Ungern)
