Årsbästakalendern är vår nedräkning av 2015 års 24 bästa biopremiärer.
När Andrej Zvjagintsev år 2003 debuterade med Återkomsten dubbades han utomlands typ omgående till Rysslands främsta filmskapare. I sin text om om regissören, som vi publicerade tidigare i år, förklarar dock den ryske filmkritikern Anton Dolin att Zvjagintsev fortfarande var en outsider på hemmaplan eftersom han inte hade fostrats i Moskvas filmvärld.
Nu har Zvjagintsev hunnit etablera sig som den samtida arvtagaren till Tarkovskij, och med tanke på förtrycket av oliktänkande i dagens Ryssland har det kanske rentav gagnat karriären att verka lite grann på avstånd från den cineastiska och politiska centralmakten.
Leviatan är också hans politiskt sett mest vågade film hittills – ett upprivande välspelat och poetiskt balanserat drama som utan att blinka skildrar laglöshet och korruption. Filmen för delvis tankarna till just Tarkovskjis Den yttersta domen från 1966, om ikonmålaren Andrej Rubljov. Men om den filmen var en appell för konstnärlig frihet, såväl i Moskvariket på 1400-talet som i 1960-talets Sovjet, påminner Leviatan snarare om en frontalattack mot Putins Ryssland.
Zvjagintsev må ha hämtat filmtiteln från bibeln men bilden av kristendomen skiljer sig från Tarkovskijs. Tron erbjuder ingen lindring i Leviatan och huvudpersonen Kolja vänder sig till vodkan. Sonen växer upp i samma maskulina återvändsgränd, där störst går först, och samhällskroppen blivit ett monster.
Årets bästa filmer:
12. Leviatan (Andrej Zvjagintsev, Ryssland)
13. Blind (Eskil Vogt, Norge)
14. It follows (David Robert Mitchell, USA)
15. I skuggan av kvinnor (Philippe Garrel, Frankrike)
16. Blackhat (Michael Mann, USA)
17. The tribe (Myroslav Slabosjpytskyj, Ukraina)
18. Efterskalv (Magnus von Horn, Sverige)
19. Amour fou (Jessica Hausner, Frankrike)
20. Eden (Mia Hansen-Løve, Frankrike)
21. Sagan om prinsessan Kaguya (Isao Takahata, Japan)
22. Crimson peak (Guillermo del Toro, USA)
23. Victoria (Sebastian Schipper, Tyskland)
24. Revolten (Kornél Mundruczó, Ungern)
